Det är verkligen svårt att komma ut på internet här på hotellet, men nu när jag äntligen lyckats måste jag passa på att skriva ett litet blogginlägg, innan uppkopplingen försvinner igen…
De tre första ronderna har gått ganska förväntat, med 4-0 mot Barbados, 0-4 mot Kina och 4-0 mot Panama. Barbados-spelarna hade naturligtvis inte förberett sig; det ligger ju lite i deras kultur att ta dagen som den kommer. Barbados herrlag hade en svensk coach under OS 2010, och han berättade att han var väldigt nervös inför varje match över att de ens skulle hinna till ronden, då de alltid kom nedsläntrande till lobbyn i sista stund, för att hinna med den absolut sista bussen till spellokalen. Här är det inte ett lika stort problem att hinna med en buss, eftersom spellokalen bara ligger 10 minuters promenad bort.
Det var som sagt inte särskilt svårt att slå lågrankade Barbados. Jag vann en bonde redan efter 10 drag, 7 drag senare hade jag vunnit min andra bonde, och sedan var det ganska enkel vinst. Mina lagkamrater hade inte några större problem att vinna sina partier heller.
I rond 2 blev dock genast lite tuffare, då vi mötte toprankade Kina. DE hade däremot preppat! Jag hamnade i en ovanlig variant av Preussiskt, där jag fick börja tänka rejält redan efter 8 drag, medan min moståndare spelade a tempo. Efter ett tag hade min kompensation för den offrade bonden runnit ut i sanden, och jag kom alltmer passivt, medan tiden tickade ner allt snabbare. Till slut var det bara att ge upp. Det blev en storförlust för Sverige.
I går var vi nere på mer normal nivå, då vi mötte Panama. Min prepp gick inte in denna gång heller, då motståndaren avvek redan i drag 3! Det blev en minst sagt svettig skotsk gambit, där även denna motståndare verka ha förberett sig väl. En timme in i partiet fick jag två chocker: först halkade jag inne på toaletten, där städerskan varit lite väl nitisk med golvrengöringen. En annan spelare kom till min undsättning så att jag inte hann falla alltför illa. Jag fick ont i benet, knät och höften, men slapp i alla fall en bruten handled, eller ännu värre: att stå på huvudet. Städerskan gav mig inte ens en blick, utan bara fortsatte att torka golvet.
När jag kom till brädet fick jag chock nr 2, då min motståndare helt oväntat hade offrat kvalité för angrepp. Usch! Jag fick offra tillbaka kvalitén, och gå ut med kungen till e7. Motståndaren tänkte och tänkte, men hittade ingen bra forsättning. Hon kom i tidsnöd, och kom nog även lite ur balans av mina snabba repliker. Efter 26:e draget gav hon upp, och än en gång var det jag som var snabbast att spela färdigt i det svenska laget. Angelina hade då i och för sig legat över med torn i säkert en timme, men det tog lite tid innan hon lyckades få moståndaren att ge upp. Även på de andra brädena stog vi klart bättre, så segern var aldrig hotad.
Idag möter vi Mongoliet. De har högre ranking än oss, men vi lyckades ändå slå dem med 3-1 i OS 2010, så det ska nog gå vägen idag med. Eftersom jag stod över i vinstmatchen för två år sedan, så var det självklart att jag skulle stå över även denna gång.
Nu måste jag skynda mig ner till lunchen innan de stänger. Kanske blir det ett till inlägg senare, det beror på internetuppkopplingen…
