Max Wahlund, Linköpings ASS, var på sin första schackturnering utomlands i år i ett Europa som sakta vaknar upp efter coronapandemin. Tävlingen blev också ett uppvaknande hur det står till med formen efter över allt onlinespelande. Här är hans resebrev från Bulgarien.
Max Wahlund rapporterar:
Ropotamo Cup är till ända, och till ända är därmed min vistelse i all-inclusive-bubblan vid Svarta havet. Det har varit mycket nöjsamt att njuta av sol, bad, mat och dryck och sällskap av bulgarer i alla åldrar.
Förra sommaren gick det trots coronan att spela några turneringar, men under vintern har Europa varit nedstängt. Därför var det med stor nyfikenhet jag förra fredagen lät en tonårig sommarjobbare trycka en pinne långt in i min ena näsborre på Arlanda. Femton minuter senare plingade det i min mobil: jag hade ingen pågående covidinfektion och kunde därför borda planet mot Sofia för vidare transport till Primorsko på den bulgariska svartahavskusten.
Hur skulle min schackliga förmåga stå sig efter det långa uppehållet? Svaret kom lika snabbt som obönhörligt: inte väl alls. Turneringen hade ett ratingtak på 2300 vilket gjorde att jag var bland de högst rankade, på plats 15 av 150.
Men segerdrömmarna fick ett snabbt slut under fötterna på några underrankade bulgariska juniorer. Jag mötte uteslutande lägre rankade och med 6 poäng av 9 blev det ett ratingtapp på 26 poäng. Usch.
Jag kan bjuda på min förlust mot unge Efim Kan. Jag är ju van att göra mig till åtlöje offentligt så varför inte visa upp hur min kung jagas som ett vilset villebråd medan hans soldater står i en frusen givakt?
Det är lätt att skylla på nätblixten och snabbschacket under det gångna året som förklaring för det dåliga resultatet.
Men förklaringen är nog enklare.
På den klassiska frågan: ”Hur många drag framåt ser en schackmästare?” lär världsmästare Capablanca ha svarat: ”ett drag, men det bästa!” Mitt eget svar skulle snarare bli: ”två drag, varav det andra förutsätter en tabbe av motståndaren däremellan.”
Så mycket covidåtgärder syntes inte till här. Ett fåtal spelare bar munskydd, som ofta åkte ner på hakan. Karantän och liknande är inte aktuellt här. Nu har jag inte sett de senaste siffrorna men när jag åkte hade Bulgarien bland de lägsta smittotalen i Europa, det kändes ju skönt.
Den tredje vågen håller på att klinga ut i Europa och det lovar gott inför resten av sommaren. Jag har ytterligare ett par internationella schackresor inplanerade, men med min nuvarande form är det nästan så att jag hoppas att jag stoppas vid gränsen…
Text: Max Wahlund
