SM-pokalen är det pris som varje Sverigemästare får sitt namn ingraverat på, och det är en tradition sedan 1941. Nedan följer ett utdrag ur TfS (2017:30) skrivet av Peter Holmgren som beskriver uppkomsten av SM-pokalen och om dess skapare, H M Konungens Hovsilversmed Erik Fleming:
“Sveriges Schackförbunds 25:e kongress i Göteborg 1941 ägnades till stor del åt minnet av bortgångne Ludvig Collijn (1878–1939), vilket gav den en högtidlig prägel. Utöver den Collijnplakett som fortfarande delas ut till personer som gjort svenskt schack särskilda tjänster tog förbundet fram en ståtlig SM-pokal. Uppdraget gick till hovsilversmeden friherre Erik Herman Fleming (1894–1954).
Varje år graveras statyetten, som är evigt vandrande, med Sverigemästarens namn. Så länge lagret räckte fick Sverigemästaren en miniatyrreplik av pokalen. Sedan ett par år har den ersatts av olika föremål med schacklig anknytning. Allt som kan gå fel gör det, som olyckskorpen Murphy uttryckte det, vilket i detta sammanhang drabbade 1992 års Sverigemästare Lars Karlsson vars förnamn förvandlades till Nils av gravören.
ERIK FLEMING är mest berömd för sina beställningsarbeten där riksbröllopsgåvan till prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla intar en särskild plats. Den bestod av en silverservis med många olika föremål för vilken Fleming erhöll titeln H M Konungens Hovsilversmed. En annan viktig plats bland Flemings arbeten intar kyrksilvret, framför allt de kräklor han utförde för biskoparna i Strängnäs, Lund, Stockholm och Västerås.
Efter Tysklandsstudier i maskinteknik och arkitektur kom Fleming tillbaka till Sverige 1920. Han hade även studerat konst och när han av en slump fick en uppsättning verktyg för silversmide blev intresset snabbt så stort att han vågade satsa på det som yrke. 1921 öppnade han en verkstad för guld- och silversmide under namnet Atelier Borgila. 1948 såldes den till Boliden AB med tanken att kombinera Flemings design med industriell produktion. Samarbetet fungerade inte helt, mycket beroende på avståndet. 1959 köpte sonen Lars Fleming tillbaka företaget för att 2004 sälja det vidare till Henrik Ingemansson som fortfarande driver Atelier Borgila på Storgatan i Stockholm.”
Undertecknad vill däremot konstatera ett dubbelfel. I själva verket blev inte namnet Lars förvandlat av gravören till Nils, utan det blev faktiskt Hans, om inte nu undertecknad också gjort fel.
