Damer 65+: Guldmedaljör blev ”riktiga” ex-världsmästarinnan Nona Gaprindashvili (Georgien) med 8½ poäng av 11. Segern var mindre övertygande än tidigare men så har hon också blivit lite äldre. Andraplatsen delades mellan ryskorna Fatalibekova och Kozlovskaya.
Damer 50+: Klar segrarinna blev Elvira Berend (Luxemburg) med 8½ av 11. Hon föddes i Kazakstan och hette tidigare Sakhatova men nu är hon gift med Fred Berend som spelade i den öppna 50-klassen. Möjligen kan Elvira göra anspråk på att vara Luxemburgs mest kända person!? Jag vet att frågan har debatterats och det lär vara svårt att hitta givna kandidater…
Tvåa blev Tatiana Bogumil 7½ och trea Galina Strutinskaia 7, båda Ryssland.
Framöver hoppas vi kanske på bättre svenskt deltagande i de båda damklasserna!?
Öppen klass, 65+: Efter en stenhård slutstrid delades segern mellan tre spelare på 8½ poäng och kvalitetspoäng fick avgöra. Guldet gick till Rafael Vaganian (Armenien), silver till Anatolij Vaisser (Frankrike) och brons till Yuri Balashov (Ryssland). Alla dessa tre kommer alltså från tidigare Sovjetunionen.
Foto: Lars OA Hedlund
Segraren ingick i det mycket framgångsrika landslag som Armenien hade för ett tiotal år sedan, då man gång på gång presterade bättre än vad de individuella elo-talen indikerade (t ex blev det OS-guld 2006, 2008 och 2012). Även Minasian i 50-klassen spelade i laget. Mycket roligt var även att se landsmannen och tidigare storstjärnan GM Lputian på besök i Bukarest under ett par dagar. De hade, och har fortfarande uppenbarligen, en härlig sammanhållning i det armeniska laget.
I slutronden vann Vaganian ett viktigt parti mot Jens Kristiansen (som svart med det provokativa 4.e3 Lxc3+!? i Nimzoindiskt). Med omvänt resultat hade det blivit danskt brons.
När det gäller 2an så måste man ge lite extra kredit till Jan-Olov Lind som alltså lyckades besegra Vaisser (se min förra rapport)!
Resultat för svenskarna: Nils-Gustaf Renman 7½, Nils-Åke Malmdin 7, Jan-Olov Lind, Magnus Wahlbom och Erik Ahlquist 6½, Lars Blomström, Felix Nordström, Peter Carlsten och Per Green 5½, Jan Bohlin 5, Lennart Gunnarsson 4½.
Här är ett underhållande svenskparti från tionde ronden.
Öppen klass, 50+: Efter en hård slutstrid gick guldet till Vadim Shishkin (Ukraina) med 9 poäng av 11, en stor överraskning med tanke på att han var rankad som nummer 17. Silvret gick till Vladislav Nevednichy (Rumänien) och bronset till Iván Morovic (Chile), båda 8½. Jag tycker det var kul att Morovic klarade sig så bra. Han är ytterst seriös med noggranna förberedelser. Jag själv förlorade mot honom i åttonde ronden och har även mött honom en gång tidigare, i Junior-VM 1980! Även då förlorade jag det inbördes mötet och Morovic gjorde ett utmärkt resultat: 3e plats efter Kasparov och Short.
Resultat för svenskarna: Ralf Åkesson 6½, Peter Olsson och Conny Holst 6, Kent Ängskog 5½, Ronny Kirppo 5.
Ronny svarade för det mest positiva elo-resultatet av alla svenskar: +48 poäng!
Peter mötte fem stormästare och spelade garanterat en mycket minnesvärd turnering.
Min egen avslutning blev lite deprimerande. Kanske kan jag skylla på att hälsoläget inte var 100%-igt. Möjligen plågades jag även mer än andra av hotellets lite tråkiga belägenhet, en bra bit utanför Bukarests centrum. Min bästa vinst kom i sjätte ronden.
En kul egenhet med WSCC är att man kan få möta ett stort antal olika nationer. Mina egna tio första motståndare kom från lika många länder (Österrike, Kanada, USA, Singapore, Georgien, Armenien, Rumänien, Chile, Grekland och Skottland). I slutronden blev det ytterligare en spelare från Georgien. Efter ett hårt parti och en tidsnödsgroda försvann där mitt sista lilla hopp om ett pris.
Turneringsläkaren fyller en viktigare funktion i WSCC än i de flesta andra tävlingar. En brasiliansk spelare ramlade i en trappa och spelade slutronderna med ett stort plåster i pannan. En skotsk spelare lär ha drabbats av en stroke under tävlingen. Och nog märkte man ett rejält hostande i spellokalen, men det är väl vanligt vid stora folksamlingar. Sirener från ambulanser hördes ofta. (Den sista meningen är skriven lite på skoj. Påståendet är visserligen korrekt men orsaken var att ett sjukhus låg nära hotellet!)
Min tidigare profetia, att samtliga segrare skulle vara rysktalande, visade sig stämma. Uttalandet kändes inte alltför djärvt efter att jag hört Elvira Berend tala ryska.
Någon tyckte – och jag höll med – att det skulle vara kul om WSCC kunde avgöras i Sydamerika någon gång. Fast det stora problemet hänger nog samman med språkfrågan. Det är inte lätt att tänka sig att alla entusiastiska ryssar och andra östeuropéer ska ta sig över Atlanten.
Belgaren Jan Rooze, som även är FIDE-representant, författade en bra enkät om vad deltagarna tyckte om WSCC i olika avseenden. Det blir intressant att få ta del av resultaten, och i vilken mån de kan påverka framtida arrangemang.
