MAX WAHLUNDS SLUTRAPPORT FRÅN CZECH OPEN:
Czech Open i Pardubice är över och det gick som det ofta gör – ingen schacklig succé, men inget stort fiasko heller. Det gäller mig och det gäller de fyra juniorerna. Erik Alquist var däremot klart missnöjd: ”min sämsta turnering någonsin”. Han kom dock igen efter den dåliga starten och slutade inte så långt efter förväntad placering, men en del elopoäng gick förstås åt under tiden.
Hampus Sörensen var den ende med normchans inför sista ronden, men då behövdes vinst med svart mot stabile och i turneringen obesegrade tjeckiske stormästaren Vojtech Plat. Vad är en bra öppningsstrategi i det läget? Hampus valde att spela säkert med slaviskt, men Plat gick in i avbytesvarianten och i det läget var vägen till helpoängen lång. Tyvärr kunde Hampus inte skaka tjecken som vann och kom sexa i turneringen.
Vinnare blev för övrigt nederländske Lucas van Foreest medan vi svenskar placerade oss enligt följande: Isak Storme (15:e plats, 6 poäng av 9), Milton Pantzar (20, 6/9), Hampus Sörensen (22, 5,5/9), Leo Crevatin (48, 5/9), Max Wahlund (71, 4/8) och Erik Alquist (100, 3,5/9).
För min del blev det bara åtta partier. KLM hade ställt in måndagens kvällsflyg till Linköping och bokat om resan till tidigare på dagen, så det blev till att avstå från sista ronden. Orsaken? Covid-19, förstås. Det är inte samma sak som vanligt att vara ute och resa, särskilt inte nu när den ”andra vågen” sköljer över Europa.
I somras försökte jag som bekant komma till Danmark för en schackturnering och väntade nyfiket på om Sverige respektive Östergötland skulle lyckas ta sig under den ”magiska” gränsen för så kallad incidens, nämligen 20 smittade per 100000 invånare per vecka. Ligger det egna landet/regionen under den är man som EU-medborgare välkommen till de flesta europeiska länder. Sverige ligger sedan i somras på eller under den gränsen.
Pardubice? Senaste siffrorna är drygt en vecka gamla och de ligger på 100. Kurvan pekar spikrakt uppåt. Prag för den delen ligger ovanför 200-strecket, med samma trend uppåt. I båda fallet långt högre än när det var som värst i våras.
Turneringen hann för övrigt precis bli klar. Samma dag som slutronden spelades (igår måndag alltså) förklarade premiärminister Andrej Babiš att nu går det inte längre. I morgon onsdag kommer regeringen att fatta beslut om att återinföra undantagstillstånd och utegångsförbud. Precis vad Folkhälsomyndigheten förutspått skulle hända alltså…
Ni kan förstå att mitt resande inte är särskilt uppskattat på hemmaplan. Chefen har bett mig hålla mig från jobbet minst en vecka efter hemkomsten. Det är ju inget att bråka om utan så får det bli. Även mitt parti i kväll på klubben får skjutas till något senare tillfälle.
Jag kan lätt föreställa mig att en del läsare också kliar sig i huvudet och undrar ”vad f-n ska han ut och kuska för? Håll dig hemma! Den synpunkten kan jag förstå, även om läget såg helt annorlunda ut när startavgiften betalades in. Då låg Tjeckien tillsammans med andra länder i Europa i botten på smittostatistiken. Munskydd med mera var avskaffat.
Men saker kan ändras snabbt, så mycket är säkert.
Sedan en tid tillbaka planerar jag och några vänner en resa till den öppna turneringen i Tegernsee i Bayern i oktober/november. Distriktet kallas ”Landkreis Miesbach”. Jag går in och kollar – Robert-Koch-institutet (Tysklands motsvarighet till Folkhälsomyndigheten) konstaterar att incidensen i Miesbach ligger på 16,0. Låter ju betryggande! Men hur ser den ut om en vecka? Om två veckor? Det kan, som sagt, gå fort…
Förbundskansler Angela Merkel håller videomöte med ledarna för de 16 tyska förbundsländerna, och överväger eventuella nya restriktioner. I morgon är sista dag för att få tillbaka den ganska höga anmälningsavgiften, så vi får fundera på hur vi gör till dess.
Ska vi prata lite schack också? Inte bara Corona? Pardubice blev ännu en skakig tur i schweizerhissen. Nästan varje gång jag kom upp på ”övervåningen” blev det en kraftfull smäll som skickade ner mig i garaget igen. En av erfarenheterna från denna turnering (som jag gjort tidigare också) är att de starka spelarna har total koll på sina öppningar. Jag kan lura mina stackars klubbkamrater med Traxler, lettisk gambit eller Albin, men IM:ar låter sig inte dras vid näsan på det sättet. Där måste man helt enkelt spela en bra öppning och kunna den. Om man nu inte är Jonny Hector… och det är inte jag.
När jag hade en del tillfälliga framgångar i SM i fjol så hade jag besvärat mig med att preppa en del riktiga, sunda öppningar. Man kanske skulle prova det igen?
Sen är det förstås mycket mer än öppningar som ska till om man ska komma nånstans. Ni har redan sett på Susanna Berg Laachiris utmärkta blogg hur jag misshandlade ett slutspel med springare mot löpare. Jag ska ge er ett annat exempel, denna gång från blixtturneringen som spelades en av dagarna.
Volodymyr Lyuba-Max Wahlund
Detta är förstås remiernas remi, helt uteslutet att min högre rankade motståndare från Ukraina skulle kunna lyckas med något. Jag kan göra nästan vad som helst. Jag har nyligen undvikit dambyte, det känns som att även om bondeslutspelet troligen alltid är remi så är det ännu enklare med damerna kvar.
1 – h6 (?) 2. De3 (!)
Dessa drag har inte ändrat ett dugg. Det framtvingar inte ens dambyte eftersom Df6 hotar på f2 om vit slå på h6. Men jag såg inte den finessen och började känna mig pressad.
– Dxe3+ 3. Kxe3 Kf8
Bäst att hålla damflygeln. Hur är det nu, kan vit få en avlägsen fribonde? I ett blixtparti bör man helst ha sånt i blodet, det är svårt att hinna räkna. Jag började se spöken.
c3 Ke7 5. b4
Här tappade jag helt huvudet. Bäst är nåt i stil med f6 som ställer upp en vägg på kungsflygeln. Vit hotar nämligen inte alls a5. Efter bxa5 bxa5 är bonden visserligen avlägsen, men mest av allt är den avlägsen från resten av sin egen armé. Svart går och hämtar rymlingen och vinner. Men med klockan på väg neråt försökte jag en desperat motstöt:
– d4+?? 6. cxd4 cxb4
…och vit vann lätt.
Sammanfattningsvis: Det finns mycket att lära. Toppar och dalar, och till sist dör man.
Jag tänker här på livet. Förhoppningvis gäller det inte en schackresa till Pardubice. Men vi får väl se.
