För första gången befinner jag mig i Bratislava och också för första gången får jag bevittna ett ungdoms-EM i schack. Med en stor svensk trupp med hela 19 deltagare, kanske fler än någonsin (?) men åtminstone fler än på många år, 2 ledare/coacher och ett antal medföljande föräldrar/syskon är totalt ca 30 svenskar på plats.
Bratislava (fram till 1919 kallat Pressburg) har en lång historia där både politik och religion tillsammans med handel varit anledning till både blomstrande tider och krig och annat elände under århundraden och i modern tid har landet varit påverkat av händelser och efterdyningar både under första och andra världskriget och under öststatstiden som del av Tjeckoslovakien innan självständigheten. Just nu går det bra för Slovakien, låg arbetslöshet och hög BNP-tillväxt blir synligt även i staden där man ser byggkranar i stor mängd och stor verksamhet kopplat till floden Donau med pråmar och hamnkranar.
Svenska trupper var nära staden under 1600-talet när både Prag och Wien belägrades av den svenska armén, nuförtiden är det lite mer fredligt även om det kan vara hårda duster vid schackbrädet. Men det sägs att det i traktens tysktalande områden fortfarande finns som rest från 1600-talet de som kör i säng barn som inte vill gå och lägga sig på kvällen med godnattvisan ”Bet kinder, bet, morgen kommt der Schwed” eller, fritt översatt, ”Bed barn, bed, i morgon kommer svensken vred”. Hur det nu än är med den saken så är ingen av svenskarna här speciellt arg mer än möjligen över att det är lite jobbigt med busstransporter och matsituationen, men mer om det längre fram.
Vid schackbrädena finns det för att fortsätta liknelsen med arméer svenskar som håller fanan högt och kämpar i täten, alla kämpar sig igenom partierna med stor entusiasm. De enskilda resultaten rapporteras det om på andra håll, så jag tänkte här mer ge en bild av själva tävlingen och omgivningarna och hur det fungerar runtomkring för dem som är intresserade av det och inte är på plats, även om lite referenser till tävlingen och resultaten kommer med ibland.
Spellokalen är ett mässområde, på utsidan ser det ut som vilken mässhall som helst och så är det på insidan också även om man gjort sitt bästa för att piffa upp den.
Bland annat mottas spelarna av en röd matta på väg in i spellokalen, och heltäckningsmattor på golven dämpar fotstegen och akustiken. Dock är fläktsystemet som i och för sig borgar för bra luft i en lokal med över 1300 spelare väldigt ljudligt men välbehövligt då det är väldigt varmt här med utetemperaturer på upp till 35 grader…
Boendet är OK, ett fyrstjärnigt hotell på pappret (passande nog heter det ”Hotel Bratislava”) men inte enligt svensk standard kanske då det saknas separat gym/pool och liknande faciliteter. I stället finns ”workout”-stationer i trapphusen (eller är det medeltida tortyrredskap?) och möjlighet att besöka ett spabad som dock kostar separat inträde.
Transport mellan hotell och spellokal sker med bussar från de olika hotell där spelarna och medföljande bor. Tiderna för dessa tog ett tag att svänga in, man har gjort försök att sätta vissa länders delegationer på vissa bussar men det är mest franska truppen som bor på samma hotell som utnyttjar det då de själva fyller upp en hel buss med sin stora trupp.
Maten under vistelsen är serveringsmässigt uppdelad med frukost och lunch på hotellet och middag i anslutning till spellokalen. Till att börja med var det lite si och så med serveringstid (långa köer) och tillgång (första två dagarna var lunch och middag snålt tilltagna portionsmässigt eller tog till och med slut) men det har bättrat sig efterhand. Coach Stellan som har rutin av detta förklarar detta som helt normalt, det är ett stort arrangemang som flyttar runt så arrangören har ingen vana och därför tar det ett par dagar för allt att svänga in sig. Dock är det svårt med specialkost och vegetarisk mat som vissa i truppen/medföljande behöver, det har inte funkat riktigt (dvs i Slovakien äter man kött eller möjligen fisk, vill man ha glutenfri eller vegetarisk kost finns det potatis/ris och sallad…). Det kan dock inte finnas många kycklingar kvar i Slovakien efter denna tävling då den absolut mest förekommande maträtten som serverats varit kyckling i olika former med ris eller potatis… Stort plus för den som gillar sötsaker dock för bakverk och kakor som det finns gott om på hotellets frukostar och luncher.
Omgivningarna kring hotellet består framför allt av bostadshus, men de mer driftiga av medföljande föräldrar har hittat både butiker och restauranger/pubar i närheten. Det finns en närbutik alldeles runt hörnet av hotellet, så frukt/dricka/godis etc är lätt att få tag på.
När det är dags att ta sig till spellokalen för rondstart åker man buss som arrangörerna fixar från de olika spelarhotellen. Från vårt hotell går totalt fyra bussar vid tre olika tillfällen. Den sista är vikt för franska laget som har största delegationen på vårt hotell, i de övriga samsas spelare och medföljande från Spanien (som också har en stor trupp), Sverige, Danmark, Finland och Portugal som också bor på samma hotell. Busstransporterna funkar sådär, det är ofta fullt i bussarna och trångt så många får stå tätt sammanpackade i bussarna där det blir varmt och man får öva på balansen när bussarna svänger friskt.
Väl framme vid spellokalen har man om man åker ”mellanbussen” tidsmässigt ungefär en halvtimme till rondstart. Den ägnas åt de sista förberedelserna på de schackbräden som finns uppställda där i ett utrymme reserverat för ledare och föräldrar under ronderna. När spelarna beger sig till rondstart en trappa upp börjar kampen både vid schackbrädena och i utrymmet för föräldrar och ledare – eftersom det bara är tillåtet för ledare och medföljande att vara i själva spellokalen de första 10 minuterna av ronden blir det efter det lite grann som leken ”hela havet stormar”, det finns betydligt fler ledare och medföljande än vad det finns stolar så det blir kaos där innan det lugnar ner sig en stund efter rondstart.
För de medföljande finns då två alternativ; antingen sitter man i nämnda utrymme med övriga ur svensklägret och följer nervöst livesändningen som startar med 15 minuters fördröjning eller så tar man sig ut ur lokalen och ser på stan/tar en promenad.
Återkommer till det förra, men startar med vad man kan göra om man ger sig ut på stan:
Från spellokalen är det bara en kort promenad på bron över Donau till gamla stadsdelen i Bratislava med torg, gamla byggnader, kyrkor och ett slott som nämnvärda sevärdheter. Efter en dag eller två kan man den delen av staden rätt bra, men finns såklart mer att se lite längre bort. Det finns också ett stort köpcenter på samma sida av Donau som spellokalen som också bara är 5 minuters promenad bort.
På bron över Donau finns ett kafé/utkikstorn 95 meter upp i luften, det har med tanke på utseendet fått det passande namnet ”UFO”. Kul grej i alla fall, några föräldrar åkte upp där och intygar att utsikten är väldigt bra även om det kanske har lite stämpel av turistfälla.
När man kommer över bron över Donau möts man av ett monument över att en pestepidemi 1739 äntligen tog slut, det finns fler liknande monument i Bratislava såväl som i andra städer i denna del av Europa. Pesten härjade här flera gånger under 1600- och 1700-talen och under perioden fanns också ett större utbrott av kolera, vi känner ju igen uttrycket ”pest eller kolera” och det har man bokstavligt talat fått utstå här. Annars hade Bratislava en bra utveckling under från slutet av 1500-talet till början av 1800-talet som residensstad i det ungerska (sedermera del av Österrikisk-ungerska) riket, under denna period byggdes flera palats, kyrkor och kloster i staden.
Religionen har spelat stor roll här som en del av motsättningar mellan katoliker och protestanter men även judar. Under 1500-talet utvisades judar från staden, under 1600-talet var den en del (om än i utkanten) av det 30-åriga kriget men efter kriget (som slutade 1648) fanns en period där protestanter hade en fristad. Det tog slut under 1680-talet då staden ”återkatoliserades” och nybyggda protestantiska kyrkor lämnades över till andra, katolska samfund (ett till exempel till jesuiter).
Numera är förstås alla religioner tillåtna, och även israeler deltar liksom i andra sammanhang som till exempel Eurovision med mera i Europamästerskapen. Religionen gör sig dock ändå påmind då i form av frågan om en väldigt religiös jude får spela schack under sabbaten (lördagen)? Svaret är ja, men med vissa restriktioner – den spelaren får inte arbeta eller använda sig av elektroniska hjälpmedel vilket i schacksammanhang yttrar sig i att man inte får trycka på schackklocka eller skriva protokoll utan behöver en assistent för det. Hugo fick under andra ronden möta just en sådan motståndare och fick då en lite annorlunda upplevelse – bara ett exempel på hur det kan vara att spela i en stor turnering med spelare från olika länder och kulturer/religioner.
Vidare i Bratislavas sevärdheter – den mest kända kyrkliga byggnaden är St Martins-katedralen som ligger precis i anslutning till gamla stadsmuren. I slutet av 1700-talet revs det mesta av muren för att göra plats för expansion av staden, men lite finns ännu kvar.
I gamla stadsdelen finns förstås många små restauranger och kaféer (med överkomliga priser för en svensk även om svenska valutan just nu bokstavligen inte står högt i kurs) där man kan slå sig ner för en paus och ta något att dricka i den svallande hettan. Det gäller att tävla om turisternas intresse, då kan till exempel en gris i rustning locka till sig många…
För att kyla ned sig i hettan finns också ett slags ”vattenduschar” på ett par ställen, där man duschas med vatten som dunstar snabbt, så man blir inte blöt men får ett ögonblicks behövlig svalka.
En känd turistattraktion är också ”den arbetande mannen” som man ju kan diskutera innebörden/riktigheten i när man studerar den, man fick sätta upp en skylt som varnar för detta så att inte fordon ska köra på ”konstverket”.
En annan viktig del av staden är förstås slottet som ligger på en höjd överblickande staden. Den har sina egna försvarsmurar skilda från stadsmuren som revs, men har förstås tappat sin forna betydelse som försvarsverk.
Napoleon var här med franska armén i två omgångar i början av 1800-talet under sitt krig med bland annat Österrike-Ungern (bland annat för att sluta fred efter att Frankrike vunnit slaget vid Austerlitz inte långt härifrån fast i nuvarande Tjeckien), nu bor fransmännen här på samma hotell som vi i stället. De har en stor trupp med över 60 spelare. Just Frankrike utmärkte sig också i tävlingen här då de var enda land på västsidan om forna järnridån som lyckades ta hem ett guld, det var i pojkar U12-klassen där den högst rankade i klassen, Maurizzi, motsvarade favoritskapet och vann.
Det för oss tillbaka till schackspelet, på väg tillbaka till spellokalen kan man stanna till och köpa en strut hemmagjord glass och titta på ett uteschackspel som tilldrar sig intresse från många förbipasserande.
Tillbaka i spellokalen börjar några spelare bli färdiga, det börjar som brukligt oftast med de yngsta klasserna där det finns en del ”snabbspelare”, i de klasserna är också känsloyttringarna som störst. Man möts där av hela känslospektrat från sorg till glädje, barn från alla deltagande länder som springer fram till sina föräldrar eller ledare med antingen tårarna sprutande efter en förlust eller glatt skuttande och måttar en ”high five” med lagkompisar eller ledare/föräldrar.
Men många tar oavsett stämningsläget sig snabbt till någon av sina ledare för att analysera partiet och förhoppningsvis dra lärdomar till nästa parti. I spellokalen är det också arrangerat så att de yngsta klasserna sitter närmast utgången så att de äldre inte ska störas av att de yngre blir snabbare färdiga (domarna är snabbt framme och fångar upp de underskrivna protokollen), nackdelen är att de som sitter långt bort inte hör så bra om det sägs något inför rondstart i den inte alltför fantastiska ljud- och mikrofonanläggningen.
Efterhand som också våra svenska spelare blir klara går man antingen igenom sitt parti direkt på plats med Stellan som väntar i uppehållsutrymmet innan man äter eller så går man och äter direkt i kantinen bredvid spellokalen (oftast kycklingsoppa till förrätt och sedan ris och kyckling… eller i bästa fall något annat i köttväg, det gäller dock att ha koll på de matkuponger man fått vid starten av tävlingen, utan dem får man ingen mat!) och åker tillbaka till hotellet och går igenom sitt parti med Tiger som väntar där och går igenom partier/hjälper till med analyser till sena kvällen. Så här kunde det gå till vid analysen i spellokalen (se också några ur norska truppen längst ned i bild):
Morgonen efter startar med frukost och prepp inför nästa rond, med Tiger och Stellan bokar man då sin ”slot” och får utifrån sin egen första genomgång tips/idéer på olika varianter eller något man kanske behöver titta lite vidare på innan partiet.
Wifi finns på hotellet men är lite svajigt, vilket kan vara lite bekymmersamt vid analysen.
Liknande förberedelser görs förstås också av den man ska möta, alla här är väl förberedda till sina partier och de flesta länder har mycket starka spelare på plats för att hjälpa sina juniorer. Det paraderar förbi både stormästare (som nedan kände herre, en gång rankad bland världens fem bästa spelare) och internationella mästare vid rondstarterna och i uppehållsutrymmet där man inför ronderna går igenom de sista tankarna innan sina partier.
Alla försöker naturligtvis hjälpa sina adepter till att överlista sina motståndare i öppningen och få till ett bra parti. Så här kunde det se ut i det svenska lägret innan rondstart, här Stellan med några av de äldre spelarna.
Så går dagarna den ena efter den andra i samma takt, och förvånansvärt snabbt kommer man fram till sista ronden. Då är det tidig rondstart (kl 10 jämfört med kl 15 övriga dagar) och när man kommit in i rutinen från tidigare dagar blir det lite jobbigt att ställa om – men lika för alla såklart även om vissa är mer (eller mindre) morgonpigga än andra.
I sista ronden avgörs allt – och även för den som inte har chans på topplacering är det givetvis alltid roligare att avsluta bra. För svenska truppen går det okej, vissa har lyckats bättre än förväntat medan andra haft det tyngre. För fullständig resultatrapportering finns andra källor, så nöjer mig med att konstatera att oavsett resultat så har nog alla lärt sig något både schackligt och utanför brädet, såväl spelare som medföljande.
Prisutdelningen och avslutningsceremonin bevittnas av kanske runt 400 personer, dvs långt ifrån alla deltagare, men för dem som får äran att kliva upp på prispallen förstås ändå ett oförglömligt minne när lagkamrater och övriga hurrar och applåderar. Det blir också väldigt stämningsfullt (och vi som är med får röra på oss) när efter att varje klassegrare fått motta sin pokal alla ställer sig upp medan segrande lands nationalsång spelas i högtalarna. En lite rolig grej är att de fem första i varje klass (som är de som får pris) efter att man fått sitt pris får turas om att göra varsitt drag innan nästa klass får sina priser i ett parti som pågår under hela prisutdelningen som annonseras som ”turneringens sista parti”. Hur partiet slutade förblir okänt, eller går möjligen att finna via den webb- /TV-sändning som kördes under hela turneringen och som filmade dragen, men efter ca 1,5 timme vilket med en del tal i början upplevdes som lite långt förklaras turneringen till slut avslutad och alla sprids åt olika håll för att äta eller ta sig tillbaka till sina hotell alternativt direkt hem.
Under söndagen blir det så hemresa för alla svenskar, på lite olika tider hämtar transferbussar upp beroende på flygens avgångstid. Tävlingen är slut för denna gång och för de flesta medföljande väntar jobbet på måndag och efter en sista kläm på sommarlovet drar också skolan igång för spelarna.
Oavsett vilket så avslutar flera av de svenska spelarna sista kvällen på hotellet med att spela schack i olika former i hotellets uteservering – spelarna har roligt tillsammans och hjälps ofta åt även med förberedelser och analys, och aptiten på schack finns alltså oförminskad kvar även efter en så här lång turnering. Och när det gäller schacktävlingar så finns det alltid en ny tävling som väntar runt hörnet!
Text & bilder: Claes Jönsson.
