Måhända kändes onsdagens molniga väder i Wijk aan Zee extra grått för Sveriges bästa schackspelare Nils Grandellius.
Han vaknade upp med vetskapen om att han bara tagit en halv poäng på fyra ronder i Tata Steel Chess, och ligger sist i det stenhårda startfältet – och att vändningen behöver komma redan på torsdagen mot självaste världsmästaren Magnus Carlsen.
Hur har tankarna gått på vilodagen? Ledsen? Besviken? Arg? Störtförbannad?
– Trist. Det är ordet jag vill använda, säger Nils Grandelius.
– Det är klart att det känns trist med den skrala poängsamlingen, och det är trist att jag inte varit mig själv vid brädet i starten av turneringen.
Hur menar du då?
– Ja, men ta förlustpartiet mot Richard Rapport. Jag satt under partiet och var irriterad på mig själv på mina tidigare drag i stället för att vara inne i ögonblicket och ta ett drag i taget och fokusera 100 % på ställningen som var framför mig där och då. Det är för dåligt.
Ändå kunde Nils Grandelius se en ljusning i rond 4-partiet mot Rameshbabu Praggnanandhaa trots att det blev förlust där.
– Då kände jag att jag kom in i “tävlings-flow”. Då kände jag att fokuset var tillbaka.
Ser man på bilderna hade du i partiet mot Praggnanandhaa kastat kavajen och satt i tjocktröja. Var det lite vidskepelse där för att bryta mönstret?
– Haha, inte alls. Det är helt enkelt jättekallt i spellokalen. Jag hade också kavajen över tröjan stundtals i partiet. Nu när du säger det ska jag mejla och be arrangörerna att skruva upp värmen. Det gjorde jag i fjol också.
Nils Grandelius tycker att spelet mot Praggnanandhaa var helt okej.
– Han överraskar mig i öppningen, det gör han. Men jag gör sen bra drag.
Många säger att du kanske skulle ha bytt bort din löpare mot hans springare?
– Sett i efterhand skulle jag nog ha gjort det, jag missbedömde ställningen där.
Schack.se skrev efter partiet att Praggnanandhaa spelade nästan kliniskt perfekt. Och det är något Nils Grandelius skriver under på.
– Ja, men så är det. Praggnanandhaa spelade oerhört starkt. Jag fick absolut ingenting gratis.
Jag har tittat på dina första fyra partier och har upptäckt att partierna vänt från lovande till dåligt för dig just vid drag 20–25. Hur förklarar du det?
– Jaså, är det så? Jag har inte tänkt på det. Det låter som en slump förstås, men det är förstås en viktig fas att gå från öppningen till mittspel.
– Det jag mest fokuserat på i efterhand är att jag inte riktigt varit där. Min koncentration har inte varit helt i topp.
– Jag tycker att jag spelade lite dåligt mot Jorden van Foreest redan i första ronden.
Men i partiet mot Sam Shankland startade du starkt. Det var nästan så att man fick vibbar från ditt vinstparti mot Jan-Krzysztof Duda från i fjol med engelsk öppning och där du som svart bryter igenom på f-linjen.
– Exakt. Det är väldigt likt det. Men jag tappar tråden sen – och det är för dåligt.
Här är analyserar Nils Grandelius sitt parti mot Duda från i fjol:
– Sen var partiet mot Richard Rapport inte alls bra från min sida, fortsätter Nils Grandelius.
Men du hittade en intressant idé med bondeoffret f4 i öppningen mot Rapport. Var det förberett?
– Nej, faktiskt inte. Jag hittade draget vid brädet och tyckte att det såg intressant ut.
Och du lyckades tvinga honom till lång rockad med öppen kungsställning som följd.
– Precis. Allt gick bra där – men där och då började misstagen komma. Det var nästan så att jag tappade besinningen.
På torsdagen väntar svåraste tänkbara motstånd för Nils Grandelius: världsmästaren Magnus Carlsen. Det blir deras tredje möte i ett långparti – där norrmannen vunnit de tidigare två partierna.
– Men den här gången får jag för första gången spela vit i alla fall, säger Nils Grandelius.
Hur tänker du inför det partiet?
– Allt mitt fokus nu är att spela bra schack. Spelar jag bra, men ändå förlorar så kommer det att kännas okej. Med det sagt går jag för seger förstås.
Utan att avslöja det, men har du öppningsdraget redan klart för dig?
– Nej, när vi pratar just nu har jag inte valt det än.
