Både jag och Calle blev uttagna givet att vi själva betalade allt som inte arrangörerna står för, vilket vi godtog. Det lämpade sig så smidigt att vi alla valde samma flyg från Köpenhamn till Dubai via Moskva. I det stora hela finns det inte mycket att säga (tåget försenat som vanligt, hamburgaren i Moska fantastiskt god, förvånansvärt nog). När vi kom fram till Dubai fick vi dock erfara en lite tråkig attityd – ”in five minutes” betyder oftast inte fem minuter. Det hände flera gånger att vi blev lovade bussar och annat om 2-5 minuter, men i vissa fall dröjde det upp till 2 timmar innan de kom. Nåja, vi kom fram till Al Ain precis i tid för att åka med till invigningen.
Tävlingen är organiserad av Al Ain Chess Club, och kommer att vara så ytterligare fyra gånger fram till 2020. Klubben drivs av Asiatiska schackförbundets President Sheikh Sultan bin Khalifah Al Nahyan. Lottningsceremonin utfördes med bollar i en tombola. Bollarna var rätt stora och hjulet rätt litet, så bollarna rörde sig inte så mycket. Tombolan snurrades för säkerhets skull även när den bara innehöll en boll. I det stora hela var det en trevlig ceremoni med ljus och en kort informationssnutt om Al Ain och dess historia.
Al Ain är fjärde största staden i Förenade Arabemiraten med sina runt 600 000 invånare. Staden har ett ganska grönt centrum och kallas därför för ”Garden City”. Den första presidenten för Förenade Arabemiraten, Sheikh Zayed bin Sultan Al Nahyan, föddes i Al Ain vilket invånarna är mycket stolta över. I det hela är staden fylld med stora vägar, stora affärer och mycket ljus.
Nåja, ur schacklig synvinkel fick vi strax innan vi åkte reda på att vi hade en mycket bättre chans än vi först trott. När vi sedan hamnade i den klart lättaste gruppen såg allt ljust ut. Den gruppen är klart lättast eftersom hemmalaget Al Ain av artighetsskäl placerades i den starkaste inlottningsgruppen (vilket gav dem själva samt alla andra lag som hamnade i deras grupp en slags fördel). När vi sedan började med att slå England och därefter hemmanationen såg det väldigt ljust ut, även om vi nu i sista gruppspelsmatchen mot Bangladesh stod klart sämre. Men, härligt med 2-2 efter en bra laginsats precis som i övriga matcher! Det som nu återstår är ett cupspel där vi såklart hoppas gå långt!
Det har varit ganska mycket fokus på schack, som sig bör, främst med preppande. Min egen största insats är att låna ut min datorsladd då Axel/Nils inte fick med sig någon sådan (Nils tog med Axels dator då han hade haft med den till Tyskland, men datorsladden blev kvar där), även om jag också kollat lite öppningsanalyser.
Internet får man använda vid väl valda tillfällen, då hotellets normalt ganska kostsamma tillgång (600 kronor för en dator i en vecka) blir kraftigt överansträngd på kvällen/morgonen nu när väldigt många schackspelare har gratis Internet. Arrangörerna förtjänar ett tack för detta, även om det ju också är lite tråkigt då nätet blir överbelastat. När majoriteten av spelarna sedan börjar panikpreppa (i motsats till slöprepp som tillåter internetanvändning mellan analyserna) eller koppla av runt klockan 16 (rondstart 18) fungerar Internet utmärkt igen! Måltiderna äter vi i vanlig svensk tid, trots att den lokala tidszonen skiljer med tre timmar.
Sebastian Nilsson
