Planeringen inför Ulf Anderssons hyllningsturnering i Arboga 8-10 juni är i gång. Vi passade på att växla några ord med Ulf Andersson som för tillfället är nere hos sin särbo WGM Gisela Fischdick några mil norr om tyska Köln.
– Mina kompisar får komma hit. Det är en fin gåva, speciellt eftersom turneringen kommer att spelas i min stad, tillsammans med mina vänner i Arboga Schackklubb.
Ulf Andersson är rörd vid tanken på den gåva som Sveriges Schackförbund gav honom och Pia Cramling som en del av förra årets 100-årsjubileum. Att få komma hem och visa upp sig och sina forna rivaler känns stort.
– Jag har ett till sådant fint minne, det var länge sen nu. 1976 när jag och bulgaren Nikola Padevski gjorde upp och andraplatsen i zonturneringen för att gå vidare till interzonturneringen. Jag minns att jag ringde till mina kompisar i Arboga och föreslog att särspelet skulle spelas i Arboga.
Nu gäller det inte någon kvalificering, däremot har Ulf fått vara med och bjuda vänner från förr, något som han tycker gör detta tillfälle ännu mysigare.
– När vi åkte runt på tävlingar tillsammans blev vi vänner, du vet man hjälper varandra på olika sätt, får goda råd och ger goda råd. Det blir jätteroligt det här.
Ulf är precis som många av sina gamla vänner fortfarande aktiv. Ulf Andersson tog till och med en svensk mästerskapstitel tillsammans med sin nuvarande klubb Malmö AS.
– Vi har ett bra lag. Jag spelade inte så många partier men det gick bra, en vinst och två remier. Jag får vara nöjd.
– Alla spelare gjorde mycket bra resultat. När matcherna var slutspelade blev det väldigt stora resultat.
Ulf tog en SM-titel individuellt 1969, efter det har han inte spelat så mycket tävlingar på hemmaplan. Numera åker han runt till några trevliga turneringar, mest snabbschack. Men han säger att han ska försöka spela lite mer kommande säsong.
– Varför ska man spela sämre bara för att man blir äldre? Svarar han på en måhända korkad fråga. Ju äldre man blir desto mer lär man sig, förstår ställningar bättre och så. Jag hoppas jag kan spela schack hela livet, som Viktor Kortjnoj gjorde. Han hade ju mer energi än ungdomarna trots att han var över 80 år!
