Mot löftet att jag inte frågar vem han tror kommer att vinna ställer Daniel upp för en intervju. Han har nyligen spelat två turneringar i Indien, men de gick inte riktigt som han hoppats.
– Schackligt var det hemskt, men det var en väldigt spännande resa ändå. Indien var annorlunda. Man kan inte riktigt sammanfatta det… Men rent schackligt är man där som ett djur som betar. Du är där och betar, ovetandes om den kommande slakten.
Efter en månad i Indien fick Daniel ta igen det han missat som ordförande i LASK. Han har också laddat om genom att vara tränare på SSF:s sommarläger och motsvarigheten i Danmark. Och så har han solat mycket. Så hur är egentligen formen?
– Den känns ändå bra. Jag har vilat mig i form.
Det var fyra år sedan du fick spela SM-gruppen. Hur känns det att vara tillbaka?
– Intressant. Men SM är inte något mer än en annan turnering. Jag spelar redan för mycket, 130-140 partier. Det bara blir så.
Varför?
– Vi kan säga så här: det är lättare att spela än att träna.
Är det annorlunda att spela som stormästare?
– Ja, folk är mer rädda. Undantaget de som redan har titeln! Och de i Indien – de blir bara svultna när de ser det!
Vi gör Sverige smartare
