I dag fyller en av svenskt schacks stora eldsjälar 80 år. Calle Erlandsson har under en 55 år lång ledargärning varit både idéspruta och genomförare, såväl i när- som korrschack. 80-årsdagen tillbringas i Venedig tillsammans med sambon, men han firas även veckan därpå av Lunds ASK, klubben där han varit ordförande i i tre perioder.
Ett halvsekel som ledare! Vilket är ditt viktigaste råd för att driva en schackklubb?
– Klubblokalen betyder rätt mycket, inte bara för spelarna utan också för att få ledare att engagera sig. Lägg mycket krut på att göra den fin!
– Och så krävs det flera engagerade ledare för att det ska vara kul.
Bland minnesvärda händelser räknar Calle upp SM i Lund 1974 [tidernas näst största SM], resorna till Wijk aan Zee och olympiaderna, där han var fotograf, starten av Cellavision Chess Cup 2015 och projektet Utveckling 2000 som förädlade svenska talanger.
Att svenska schackspelare tränar för lite är en käpphäst Calle burit med sig under lång tid.
– Många sporter har 2-3 träningar i veckan redan från ung ålder. Det har vi försökt ta efter i LASK, men även om vi har drop in varje vardag är det få som kommer mer än en gång i veckan.
När Calle blev medlem i LASK 1963 var det huvudsakligen studenter i klubben, och de spelade schack varje dag. Själv hade Calle bara spelat lite under värnplikten i Växjö. På Café Athen fastnade han emellertid snart vid de två schackborden, där stora delar av Sverigeeliten hyvlade blixt dagarna i ända.
Det tog några år innan han blev aktiv som ledare. Sekreteraruppdraget i Lugi, framför allt i orienteringssektionen, tog mycket tid. Det som väckte hans engagemang var utbytet med den polska klubben KS Maraton. LASK hade inte mycket motstånd i Allsvenskan och vände sig utomlands för att få sparring. Det blev fyra dubbelmatcher i Lund och Warszawa, och i samband med det valdes Calle till ordförande.
Kort därefter anställdes han som generalsekreterare i Lugi. Då lyftes frågan om LASK skulle gå upp i den klubb som idag är mest känd för handboll, men som då hade 18 sektioner med olika idrotter. På det viset skulle Calle kunna ägna delar av sin arbetstid åt LASK.
Det första årsmötet gav ett enhälligt ja. Vid det andra blev röstsiffrorna 15-5 för att gå upp i Lugi, med tre nedlagda röster. Eftersom det krävdes kvalificerad majoritet saknades en halv röst.
– Det hade nog inte påverkat klubben så mycket, säger Calle femtio år senare. För min del var det ingen stor besvikelse.
Han lämnade snart ordförandeuppdraget. Ett drygt årtionde senare var det dags igen, men sin viktigaste insats gjorde Calle under sin tredje ordförandeperiod. I mitten av 1990-talet var LASK nära att gå i konkurs. Klubben hade inte haft årsmöte på två år, och som revisor sammankallade Calle till ett extra årsmöte. Utifrån postgiroutdrag rekonstruerade han två års bokföring och tog fram ett bokslut som visade idel röda siffror och minus 85 000 kr i kassan.
Calle hittade tio borgenärer och gick till Sparbanken för att låna pengar. Väl där blev han betrodd, efter tiden i Lugi, och fick låna det som behövdes utan säkerhet. Samtidigt som förstalaget frivilligt degraderades till division II stack han ut hakan i ett manifest i klubbtidningen: ”Om fem år ska vi vara en av Sveriges bästa ungdomsklubbar och hamna på övre halvan i Elitserien.”
Folk skrattade åt målsättningen, men med Christer Niklasson som tränare tog det snabbt fart. Även då med hjälp av käpphästen att barnen gärna fick träna gärna mer än en gång i veckan.
– Nej, det kan jag inte. Calle har varit en så viktig person i mitt liv sedan vi träffades 1973, så omtänksam. Jag skulle behöva lång betänketid om jag skulle säga något.
Undertecknad (Axel Smith) var en av de som började spela schack strax efter Calles manifest. På en av de första träningarna kom han förbi, spelade ett vänskapsparti och lät mig sedan rekonstruera partiet drag för drag. Det krävdes mycket hjälp för att lyckas, och i efterhand har jag tänkt på det som ett test. Det förnekar han i dag.
Fem år efter manifestet var målsättningen uppfylld. LASK slutade fyra i Elitserien och hade ett tiotal ungdomar på nationell toppnivå. Calle var överallt. Som överlagledare ringde han runt till spelare i åtta lag, han ordnade transporter, tryckte klubbtidningen och skötte klubbturneringen. På högstadiet skrev jag tio sidor i ett nationellt prov under rubriken Engagerad. På en 15-årings onyanserade vis konstaterade jag kort och gott: ”Calle vet allt. Hans kunskaper om schack är obegränsbara.”
Det är de inte, men intresset för schackhistoria visade sig inte minst i Chesscafés schackquiz 1997-2007, då Calle tog två förstaplatser och tre andraplatser. På LASK:s sociala sammankomster står han för mer eller mindre omöjliga quiz. Ibland hämtas källmaterialet från hans eget schackbibliotek, som med 15 000 böcker är Nordens största.
Bland rariteterna finns även mängder av memorablia, bland annat två klockor från 1880-talet, bland de första som användes i turneringssammanhang. Och världens största schackklocka, omnämnd i Guinness Rekordbok. Den användes vid ett parti på Stockholm Stadion i samband med en fotbollslandskamp och mäter en dryg meter.
Har du inte funderat på att ordna en utställning eller ett museum?
– Har inte haft tid, dessvärre.
Det har inte heller blivit mycket tid att spela själv. I korrschack inledde han med det odödliga partiet (se nedan) och avancerade då direkt från klass III till klass I. Samtidigt föreslog turneringsledaren att han skulle bli sekreterare i Korrschackskommittén. Som sådan blev han så småningom redaktör för medlemsskriften SSKK-bulletinen och för korr-SM-böckerna. Det blev än mindre tid att spela; korrschackskarriären stannade vid en IM-norm.
Efter 20 år i SSKK:s styrelse kandiderade Calle till generalsekreterare i internationella korrschacksförbundet. Han förlorade omröstningen med några få rösters marginal.
– Jag är glad att jag slapp, säger han i dag. Det är roligast att vara ledare på klubbnivå.
Hur skiljer sig schackledarens roll idag jämfört med tidigare årtionden?
– Internet gör det enklare att få kontakt med folk. På 90-talet kunde jag så gott som alla medlemmars telefonnummer utantill.
– Men det är svårare att hitta ideella ledare, folk vill ha betalt. Det har bidragit till klubbdöden, där Allsvenskan bara är en tredjedel så stor som den var förr.
– Det finns få som har så mycket glöd som de äldre, som Sven-Ingvar (Sundin) och Nejib (Bouaziz). Det är just sådana personer som gör det roligt att vara ledare på klubbnivå.
Tillsammans med Calle bildar de ledartrojkan i LASK, i dag en välmående klubb med egen lokal och 257 medlemmar.
En siffra Calle nämnde utan en sekunds betänketid.
KURIOSA:
- Initiativtagare till bland annat Axelson Memorial (historiens starkaste korrturnering med fem världsmästare), Rolf Martens minnesfond, Cellavision Chess Cup och Lunds Schackakademi
- Trea i SM i skrivbordsorientering (banläggning) 1967 bland 2 000 startande
- Fyller 80 år den 20 maj. Aktuell som ansvarig för fotografier och partiregister i Rolf Martens – Schackgeniet, maoisten och motståndsmannen
