I slutet av oktober hade ”Queen’s Gambit” premiär på Netflix och resten är, som man säger, historia. I en schackboom utan dess like var Linköpings Allmänna Schacksällskap först att erbjuda en schackkurs på nybörjarnivå. Max Wahlund berättar om den drastiska ökningen av klubbens medlemsantal.
Det började, som stora saker så ofta gör, med något litet. I oktober hade coronasmittans ”andra våg” ännu inte rullat in och Linköpings Allmänna Schacksällskap (LASS) bedrev fortfarande en försiktig verksamhet i klubblokalen: en snabbschacksturnering, med högst åtta personer per rum, ett par gånger i veckan. En av kvällarna pratade vi om Netflixserien som just kommit och ordförande Peter Halvarsson frågade i förbigående:
– Max, ska inte du ta och köra en nybörjarkurs? Det kan nog komma några intresserade nu efter den här serien.
Varför inte? Senast jag höll en kurs, för ett par år sen, var vi 15 personer i lokalen och det tyckte jag var ganska många. (Några är fortfarande med och spelar i klubbens turneringar.)
– Okej, svarade jag. Men det måste förstås bli online.
Vi lade ut en blänkare på vår hemsida och tipsade Ingemar Falk på schack.se. Sen gick det ett par dagar och så sa det pang!
Jag var ute på en långpromenad och när jag kom hem såg jag att medierna fått upp vittringen, i grupp. Missade samtal från Corren, P4 Östergötland och Linköpings-Posten. TV4 Nyhetsmorgon ville ha med mig direktsänt i fyra minuter – det blev ett roligt samtal med programledaren Anders Pihlblad.
Jag är själv gammal redaktör på Nyhetsmorgon och vet att redaktionens klocka är lika obönhörlig som i ett schackparti. Säger de fyra minuter så är det precis det, eller kanske 3:30. Medan jag pratade med Anders stod datorn på köksbordet med en klocka i jätteformat, så jag höll koll. Man ska alltid veta hur mycket tid som är kvar!
Läs resten av artikeln i nästa nummer av Tidskrift för Schack. Där intervjuas också Anders Pilhblad och 18-åriga Olivia Glifberg.
