I slutet av 1980-talet kom en ung ukrainsk schackspelare fram på den internationella schackscenen. På den tiden tillhörde han Sovjetunionen och när han vunnit superturneringen i Linares 1991 ansåg många att den då 21-årige Vassily Ivanchuk skulle kunna utmana Garry Kasparov om världsmästaretiteln. Än idag ser många Ivanchuk som en av historiens mest talangfulla spelare, om inte den mest talangfulla, men han saknade eventuellt något av den mentala styrka som krävs för att bli den bäste i världen.
Han har dock varit en av de bästa i närmare 30 år och även om han kanske inte längre tillhör den yppersta världseliten visade han i VM i snabbschack att ingen går säker när den excentriske ukrainaren sitter på andra sidan brädet och att han aldrig bör avskrivas. Eller som Kasparov uttryckte det på Twitter:
”Han överraskade mig många gånger vid brädet; nu undervisar han en ny generation.“
Ivanchuk som ledde efter andra speldagen höll med andra ord ut hela turneringen även om det till slut krävdes särskiljning för att skilja mellan honom och tvåan Alexander Grischuk och trean Magnus Carlsen som avslutade turneringen med en mäktig slutspurt, fyra raka vinster efter förlust i elfte ronden mot Ivanchuks landsman Korobov.
De tre tog samtliga 11 poäng på de 15 ronderna och det skilde en hel poäng ner till platserna fyra till åtta där bland annat Mamedyarov och Nepomniachtchi huserade.
Sveriges representant i turneringen, Nils Grandelius, hade sin resultatmässigt bästa dag under dag tre och tog 3½ poäng, vilket räckte till en 59:e plats, två platser lägre än hans nummer i startlistan.
