VM-matchen: Snabba ryck i sjätte partiet

Ibland går det undan även när de bästa spelar långpartier. Så var fallet i det sjätte partiet i VM-matchen mellan Magnus Carlsen och Sergey Karjakin som nu spelas i New York. De två mästarna spelade 32 drag på lite drygt en och en halv timme (sammanlagt) och enades om remi när det var ganska uppenbart att inga obalanser fanns i ställningen, inga svagheter och inget utrymme att försöka manövrera bort motståndaren.

I vanlig ordning när Karjakin har vit blev det spanskt parti och i vanlig ordning valde världsmästaren att vila sin tidigare trotjänare Berlin-försvaret. Det finns nog en god anledning till det då Karjakin utan tvekan har förberett sig väldigt bra på just Berlin-försvaret inför matchen, kom ihåg att han använde det själv i parti tre.

Det var uppenbart att Carlsen hade förberett sig noga inför öppningen och med den hastighet han spelade så råder ingen tvekan om att det var en prep som det numera heter på schackspråk. Istället för att trycka på Karjakins vitfältade löpare genom springarmanövern Sc6-a5-c4 valde han att slänga fram d-bonden till d5 på ett Marshal-manér. Bondeoffret gav honom positionell komp och en mycket stark springare på b4. Han förenklade sedan i centrum och såg ut att ha fina chanser att skapa något men Karjakin kunde avveckla resten av materalet och när det bara fanns damer och var sin löpare och en handfull bönder kvar så bjöd världsmästaren remi.

Förr i tiden, när VM-matcherna spelades i 20-24 partier var det inte helt okänt att spelarna tog en kortare remi ibland för att vila upp sig. Vilodagarna till trots blir det en enorm mental ansträngning att spela en match av detta slag, i synnerhet när antalet partier är mindre. Det är svårt att komma ikapp efter en enda förlust. Det sjätte partiet bar karaktär av en sådan kort remi.

Idag är det vilodag och imorgon går vi in i matchens andra halva. Då har Karjakin vitt igen.

Matchens hemsida
Allt om VM-matchen

Stallningen i matchen

Carlsen 3
Karjakin 3

VM-match på klassisk mark

VM-matchen mellan Magnus Carlsen och Sergey Karjakin spelas på klassisk schackmark. New York är inte enbart USA:s största och världens kanske mest kända stad, det stora äpplet som staden gärna kallas i USA har ofta stått värd för kampen om en ädlaste av alla schacktitlar samt några av historiens mest kända turneringar.

Sedan man officiellt började tävla om världsmästerskapet i schack år 1886 har sju VM-matcher helt eller delvis ägt rum i den amerikanska metropolen. Däribland den första mellan Wilhelm Steinitz och Johannes Zukortort. Den matchen spelades i New York, St. Louis och New Orleans och det var som bekant Steinitz som vann matchen, ganska säkert kan tilläggas. Han försvarade sedan sin titel i New York mot Isidor Gunsberg år 1891. Tre år senare gick Steinitz sedan på pumpen i en match mot Emanuel Lasker, i en match som spelades i New York, Philadelphia och i Montreal i Kanada.

USA:s största stad har ofta delat på värdskapet för VM-matcherna, ibland med andra amerikanska städer, men ibland även med städer i andra länder som då Montreal och 1990 när man delade värdskapet i den sista matchen mellan Garry Kasparov och Anatoly Karpov, med franska Lyon. Fyra av de sju matcher som New York stått värd för har delats mellan olika städer och följaktligen har tre enbart spelats i New York. Notera att inte alla dessa har varit sanktionerade av Fide då matchen mellan Kasparov och Vishwanathan Anand 1995 spelades i staden som aldrig sover. Det var för övrigt den sista VM-matchen som Kasparov vann, 12½-7½ blev slutresultatet. Egentligen var det dock ingen VM-match, även om det sannolikt var världens vid den tidpunkten starkaste spelare som möttes.

Superturneringarna 1924 och 1927

Hursomhelst, utöver att stå värd till sex till sju VM-matcher har två av historiens starkaste turneringar arrangerats i New York. År 1924 dök hela världseliten, med världsmästaren Jose Raoul Capablanca, ex-världsmästaren Emanuel Lasker och blivande världsmästaren Alexander Aljekin i spetsen, upp i New York och spelade en turnering som huvudsakligen blivit känd för två saker. Dels Emanuel Laskers mycket imponerande prestation som fortfarande betraktas som en av de bästa i schackhistorien, dels det faktum att när Richard Réti den 21 mars 1924 slog Capablanca så var det kubanens första förlustparti på mer än åtta år. Turneringen samlade elva spelare, utöver de som nämnts ovan även Frank Marshall, Efim Bogoljubov och Savielly Tartakower, som spelade dubbelrondigt.

Tre år senare var det dags igen. Då samlades sex spelare, inklusive Capablanca och Aljekin, i det lyxiga hotellet Manhattan Square och spelade fyrdubbel rond. Vinnare i stor stil blev Capablanca och det var hans sista stora triumf som världsmästare, då han några månader senare fick se sig besegrad av Aljekin i Buenos Aires. Aljekin blev tvåa och trea kom en av schackhistoriens stora, Aron Nimzowitch som då hade blivit en dansk medborgare. De två turneringarna som nämnts ovan är att jämföra med dagens superturneringar.

Här lärde Fischer sig schack
New York har aldrig varit värd för ett OS i schack men däremot har staden varit hem till några av historiens starkaste spelare. Capablanca bodde där från tid till annan, och avled där år 1942, och Frank Marshall var född i New York och bodde där stora delar av sitt liv. Han bildade år 1915 Marshall Chess Club som måste anses ha ett av historiens mest imponerande medlemsregister eller vad sägs om Bobby Fischer, Fabiano Caruana, Hikaru Nakamura, Reuben Fine, Larry Evans, Stanley Kubrick och Marcel Duchamp bland många fler. De två sist nämnda är så klart mer kända för annan konst en den på de 64 rutorna.

Bobby Fischer, ja. Den egensinniga schacklegenden som många håller som historiens mest briljanta spelare flyttade till New York när han var sex år gammal och det var där han fick sin schackliga uppfostran, Manhattan Chess Club.

Ett av historiens mest kända partier
Avslutningsvis, många fantastiska schackpartier har spelats i New York genom årens lopp. Schack har en fast plats i staden New Yorks hjärta, det räcker att gå till en av stadens otaliga parker för att förstå det. Överallt finns det folk som spelar schack och inte sällan om pengar, och ofta är det oslipade diamanter till schackspelare, fattiga människor med en fantastisk om än oslipad talang för spelet.

Ett av de mest kända partierna spelade José Raoul Capablanca och Frank Marshall år 1918. Ett parti gått till historien för den fantastiska teorinyhet som Marshall utvecklade för att försöka slå den på den tiden oslagbara kubanen. Capablanca höll sitt lugn och kunde försvara sig mot det massiva tryck amerikanen utsatte honom men Marshall-angreppet har sedan dess blivit ett fruktat vapen hos dem som kan hantera det.

Tolv svenskar deltar i VM för veteraner

Imorgon inleds veteran-VM i på klassiska schackorten Marianske Lazne i Tjeckien (även känd som Marienbad). Tolv svenska spelare är anmälda till start. I klassen 50-64 spelar GM Ralf Åkesson och FM Rolf Bergström. Åkesson är rankad 13 och Bergström 29 i det 167 man starka startfältet. Högst rankad är GM Zurab Sturua från Georgien.

I klassen 65+ spelar (i rankingordning) IM Nils-Gustaf Renman (14), Magnus Wahlbom (46), Jan-Olov Lind (47), FM Nils-Åke Malmdin (66), Peter Carlsten (66), Kaj Andersson (107), Per-Olof Gromark (130), Per Green (158), Peter Dalling (212) och Leif Bohman (235). I den äldre klassen är 275 spelare anmälda till start, bland det legendarerna Eugenio Torre, Evgeny Sveshnikov, Vlastimil Jansa, Evgeni Vasiukov och Viktor Kupreichik. Högst rankad är GM Anatoly Vaisser.

Turneringen pågår till den 1 december och schack.se bevakar dagligen. Dessutom kommer GM Ralf Åkesson att rapportera från turneringen.

Turneringens hemsida

VM-matchen: Nu tar vi det lite piano…

En av de första öppningar nybörjare schack får lära sig är italiensk öppning. Giucco Piano (lugn parti) som den heter på engelska anses vara en av de lugnare öppningarna i schack och den förknippas sällan med underhållande partier. Det finns dock noterbara undantag, i synnerhet när vit slänger fram sin b-bonde i fjärde draget, Evans gambit, men italienskt förekommer ytterst sällan i spel på högre nivå, förutom i början på 90-talet då Evans gambit fick en kortvarig renässans, mycket tack vare dåvarande världsmästaren Garry Kasparov.

I VM-match sammanhang har italienskt inte synts till sedan 1981 då Anatoly Karpov spelade 3. Lc4 två gånger mot nyligen bortgångne Viktor Korchnoi, passande nog i Merano i Italien. 35 år senare har italienskt fått en liten renässans på toppnivå, bland annat hos världsmästaren Magnus Carlsen som mer än gärna undviker de mest utforskade teorivarianterna, och i det femte partiet i New York valde han att avvika från den hittills dominerande spanska trenden. Något lugnt spel blev det dock knappast.

Hittills i matchen har det varit så att utmanaren Sergey Karjakin har hamnat under press i mittspelet men när det femte partiet såg ut att hamna i en fas där Carlsen försökte krama det mesta ut ur en ytterst marginell fördel hittade Karjakin en listig plan och helt plötslig var det Carlsen som såg ut att ligga illa till. Vid första tidkontrollen såg det riktigt illa ut för världsmästaren men Karjakin tappade tråden, han hade eventuellt aningen för bråttom, och Carlsen kunde ro hem en remi, den femte i rad. En vinst för Karjakin hade så klart tippat över matchen till hans fördel, i synnerhet då han nu kommer att ha vitt två partier i rad.

Sjätte partiet spelas ikväll klockan 20.

Matchens hemsida
All rapportering på ett ställe

Ställningen i matchen
Carlsen 2½
Karjakin 2½

Ingen svensk med tätkänning på Malta

När sex ronder har spelats av Malta Open har ingen av de svenska deltagarna tätkänning. Åtta svenska spelare befinner sig på en delad 25:e-58:e plats med 4 poäng, 1½ poäng bakom ledande duon Ramesh och Quillan. Bland dessa återfinns IM Jan Johansson och junioren Milton Pantzar.

I öppna klassen deltar 31 svenska spelare och även i veteranklassen finns Sverige representerat, genom Lennart B Johansson, Stockholms SS. Johansson har tagit 3 poäng på de sex ronderna vilket ger honom en 8:e plats.

Resultatsida

Johan Sigeman om VM-matchen

Det var vilodag i VM-matchen igår och nästa parti spelas ikväll klockan 20. Under vilodagarna ber schack.se någon känd schackpersonlighet eller någon känd person med stort schackintresse att ge sina synpunkter på hur matchen varit hittills. Samtliga får svara på de tre frågorna nedan, i fet stil.

Schackmeecenaten Johan Sigeman behöver inte någon vidare introduktion. Han är en stark klubbspelare och har i eget namn arrangerat starka stormästarturneringar i Malmö. Dessutom har han på många olika sätt varit engagerad ideellt i svenskt schack, bland annat som ledamot i SSF:s styrelse och som förbundskapten.

Lever spelarna (och matchen) upp till dina förväntningar än så länge?
När jag skriver detta har fyra partier spelats. Jag tycker att spelarna har svarat mot alla rimliga förväntningar. En smula avvaktande spel i de första två partierna. Magnus försöker komma ur Karjakins öppningsförberedelser. Det tredje startade ju lite trevande men efter en miss från Karjakin runt 30:e draget blev han torterad av Magnus i känd stil och det var snubblande nära en vinst för Norge. Remin var säkert en stor besvikelse för världsmästaren och en stor lättnad för utmanaren. Tendensen med ett övertag för Magnus fortsatte i parti fyra och det känns just nu som att Karjakin mest hänger mot repen men visar en närmast osannolik förmåga att försvara sig i dåliga ställningar. Jag tycker alltså att spelarna och matchen lever upp till mina förväntningar, så långt. Hela texten

VM-matchen: De märkliga beslutens dag

Hur gick det här till, var det nog många som frågade sig efter det fjärde partiet i VM-matchen mellan Magnus Carlsen och Sergey Karjakin i New York. Ett parti där världsmästaren till synes fick en stor fördel till skänks men återigen visade sig oförmögen att vinna. Partiet var till karaktären helt olikt dem vi tidigare sett i matchen men påminde dock om det tredje partiet i att världsmästaren tryckte på och utmanaren försvarade sig exemplariskt.

Man kan säga att båda spelare slog schackvärlden med häpnad i partiet. Karjakin genom sitt märkliga beslut att frivilligt ge bort sin vitfältslöpare, något de flesta schackspelare lär sig tidigt att man inte ska göra i spanskt parti (ja, det blev spanskt för tredje gången i rad). Han hamnade under ordentlig press och världsmästaren såg ut att gå mot en enkel vinst. Carlsen valde dock att inte spela den kanske skarpaste fortsättningen utan förenklade till slutspel som för all del såg ut att vara vinst. Inget fel på det beslutet men när sedan Karjakin slängde fram sin g-bonde i vad som såg ut att vara ren desperation så var det världsmästarens tur att slå schackvärlden med häpnad.

Han började spela avvaktande och verkade inte ha någon tydlig plan för hur han skulle avsluta partiet utan satsade allt på ett kort. Kungen skulle ut till damflygeln där Karjakins svaga bönder verkade vara ett enkelt byte. Det såg ändå ut att vara en bra väg att gå men eftersom Carlsen bestämde sig för att hålla bönderna på kungsflygeln kvar så skapade han en struktur för utmanaren att klamra sig fast vid. Karjakin, som för andra partiet i rad visade prov på en fantastisk förmåga att försvara sig (och utropades i social media till Rysslands nästa försvarsminister), kunde bygga en fästning och den visade sig inte vara något fuskbygge.

I efterhand ett märkligt beslut av världsmästaren som för andra gången i rad i matchen visade sig vara mänsklig.

När fyra partier har spelats står det 2-2 i matchen och spelarna går in i andra vilodagen med ett antal funderingar. Karjakin kan nog inte fortsätta ge Carlsen fördel och förlita sig på sin försvarsförmåga och världsmästaren är nog lite förbryllad över sin oförmåga att förvalta de fördelar han har fått till skänks av Karjakin. Nog är det dock utmanaren som känner sig bättre till mods efter de två senaste partierna.

Femte partiet spelas imorgon, torsdag, klockan 20 svensk tid.

VM-matchens hemsida

Ställningen i matchen
Carlsen 2
Karjakin 2

VM-matchen: Ett smakprov på vad som komma skall

Den som väntade sig angreppsschack och blixtrande taktik i VM-matchen mellan Magnus Carlsen och Sergey Karjakin lär bli besviken. Båda är mer kända som positionella spelare, även om båda kan blixtra till ibland (man når inte den nivån utan att behärska taktiskt spel), och dessutom står alldeles för mycket på spel. När det gäller att vinna, eller för den delen förlora, en VM-titel tar man inte mer risker än behövs.

I de första partierna har detta visat sig mycket tydligt. Spelarna har känt på varandra, fått en känsla för omgivningen, och lugnat nerverna. Det ryktades inför det tredje partiet att Magnus hade förberett sig för ett långt parti och vi fick smakprov på vad som förmodligen väntar. Långa manglingar där världsmästaren använder sin styrka, den oöverträffade slutspelsförmågan i kombination med en enorm fysik som gör att han försöker trötta ut motståndaren både mentalt och fysiskt. En beprövad strategi.

Det tredje partiet blev en sju timmar lång drabbning och ett mycket välspelat parti som kommentatorn, den sympatiske superstormästaren Peter Svidler, beskrev som ett episkt parti.

Carlsen som hade vit avvek från Trompowsky och spelade istället spanskt och självklart bestämde sig Karjakin för att spela Berlin-försvaret. Man bytte snabbt ner till slutspel där världsmästaren vädrade blod när utmanaren spelade inexakt ett par gånger och skapade sig en fördel och försökte sedan öka denna. Han såg ut att stå på vinst men det ville sig inte denna gång. Karjakin kämpade för glatta livet och bet sig fast och gjorde egentligen bara en större miss mot slutet av partiet, en miss som dock Carlsen inte kunde dra fördel av.

Som sagt, ett smakprov på vad som komma skall och sannolikt ingick det inte i matchplanen för världsmästaren (om den är den som beskrivits ovan) att vinna just det här partiet. Vinsterna kommer att dyka upp när utmanaren som dessutom ju har mindre erfarenhet av matcher av denna karaktär börjar bli trött. Tills dess får han genomlida långa manglingar.

Nästa parti spelas ikväll klockan 20 och då har utmanaren vit.

VM-matchens hemsida

Ställningen i matchen

Carlsen 1½
Karjakin 1½

Svensk invasion på Malta

Hela 31 svenska schackspelare bevistar nu Malta och deltar i den öppna internationella turneringen Malta Open. Turneringens popularitet har vuxit bland svenskarna de senaste åren och nu är över 10 procent av deltagarna svenska. Totalt startade 231 spelare.

Högst rankad bland svenskarna är IM Jan Johansson som med sitt Elo-tal på 2365 är femterankad.

Högst rankad är tysken IM Matthias Dann, före Rockaden Umeå-spelaren GM Marian Petrov. Bland andra kända nordiska deltagare är Finlands tredje stormästare Jouni Yrjölä.

Turneringen inleddes igår och spelas klart 19 november.

Resultatservice

Westerberg vann Uppsala Möte – Mitra vann Novemberslaget

Det blev favoritseger i Uppsala Möte som avgjordes i helgen i Uppsala. IM Jonathan Westerberg var högst rankad och när krutröken lagt sig i sista ronden stod OS-spelaren i högsta trappan med imponerande 6½ poäng på de sju ronderna. Det var endast tvåan, andra rankade GM Thomas Ernst, som kunde nypa en halva av segraren.

Ernst i sin tur fick 6 poäng och förutom remi mot Westerberg spelade han remi mot junioren Gabriel Svorono i rond fyra. Skrälltrea blev sedan Ludvig Carlsson från Västerås. En mycket imponerande insats av 13-åringen som endast förlorade poäng mot Westerberg och en halva mot tredje rankade Simon Rosberg. Carlsson blev så klart bäste junior.

Bäste Uppsalaspelare blev Mohammed Haj-Bakkor som kom på fjärde plats, liksom Carlsson med 5½ poäng, och bäste veteran blev Uppsalalegenden FM Börje Jansson, med 4½ poäng.

Parallellt med Uppsala Möte gick Novemberslaget, en turnering för spelare under 1632 i rating.

Vinnare där blev Uppsalajunioren Akash Mitra som tog 5½ poäng på de sju ronderna. Uppsala SSS sopade rent i medaljligan och tog silver och brons via Albin Sandin respektive Erik Nilsson.

Slutställning