En av de första öppningar nybörjare schack får lära sig är italiensk öppning. Giucco Piano (lugn parti) som den heter på engelska anses vara en av de lugnare öppningarna i schack och den förknippas sällan med underhållande partier. Det finns dock noterbara undantag, i synnerhet när vit slänger fram sin b-bonde i fjärde draget, Evans gambit, men italienskt förekommer ytterst sällan i spel på högre nivå, förutom i början på 90-talet då Evans gambit fick en kortvarig renässans, mycket tack vare dåvarande världsmästaren Garry Kasparov.
I VM-match sammanhang har italienskt inte synts till sedan 1981 då Anatoly Karpov spelade 3. Lc4 två gånger mot nyligen bortgångne Viktor Korchnoi, passande nog i Merano i Italien. 35 år senare har italienskt fått en liten renässans på toppnivå, bland annat hos världsmästaren Magnus Carlsen som mer än gärna undviker de mest utforskade teorivarianterna, och i det femte partiet i New York valde han att avvika från den hittills dominerande spanska trenden. Något lugnt spel blev det dock knappast.
Hittills i matchen har det varit så att utmanaren Sergey Karjakin har hamnat under press i mittspelet men när det femte partiet såg ut att hamna i en fas där Carlsen försökte krama det mesta ut ur en ytterst marginell fördel hittade Karjakin en listig plan och helt plötslig var det Carlsen som såg ut att ligga illa till. Vid första tidkontrollen såg det riktigt illa ut för världsmästaren men Karjakin tappade tråden, han hade eventuellt aningen för bråttom, och Carlsen kunde ro hem en remi, den femte i rad. En vinst för Karjakin hade så klart tippat över matchen till hans fördel, i synnerhet då han nu kommer att ha vitt två partier i rad.
Sjätte partiet spelas ikväll klockan 20.
Matchens hemsida
All rapportering på ett ställe
Ställningen i matchen
Carlsen 2½
Karjakin 2½
