Jag behöver då och då meddela Schacksverige om tråkiga nyheter när schackprofiler gått bort. 

Den här gången känns det extra i hjärtat.

Gamle vännen och arbetskamraten Per Johansson, Södra SASS, är död. Han blev 83 år.

Vi var kollegor på Expressen i nästan tio år. Läsarna visste föga, men gosse vad det pratades schack på redaktionen under de där åren kring millennieskiftet.

Och den som höll låda mellan schackdragen på ICC eller Yahoo chess var Per, eller Pelle som alla sa: ”Fast, kalla mig inte Schack-Pelle – det gillar jag inte”.

För Pelle var schack allvar – inget man gav nidnamn åt.

Samtidigt var det han som bjöd på alla underhållande schackberättelser när vi träffades i rökburen som på order av tidningens skidkrönikör Gunde Svan installerats på redaktionen i början av 1990-talet. 

Jag vet inte om skidlegendaren verkligen legat bakom beslutet om att installera rökburar. Men som ung journalist hade jag redan lärt mig den humoristiska jargongen på redaktioner: ”Kolla aldrig en bra grej!”. Fast i verkligheten gjorde man just det – både en och två gånger innan texter gick i tryck.

Det är så, att likt ambulansförare hamnar nyhetsjournalister väldigt nära död och tragedi. Ett sätt att klara arbetsdagarna var att använda sig av humorn för att stötta varandra. Pelle var expert på det. Efter tuffa nyhetsnätter var det befriande att lyssna till honom – och oftast handlade det om schack. ”Berätta igen”, sa jag – och så fick han åter dra historien hur Expressen genom Kristian Skölds hjälp lyckades få till ett parti mellan Ulf Andersson och Bobby Fischer 1970. Att få ihop vår Uffe med världens då mest omsusade schackstjärna för ett hemligt parti i ett dolt rum i OS-staden Siegen är inget mer än ett journalistiskt mästerverk. Punkt.

Pelle såg till att Pia Cramling blev krönikör på Expressen, och han var ledsen när tidningens besparingar innebar att hennes schackspalt lades ned.

Mungiporna var mer uppåt när han lyckades övertyga cheferna om att jag skulle skriva varje dag från VM-matchen Garri Kasparov-Vladimir Kramnik 2000. Jag tror det var sista gången en av de fyra stora drakarna publicerade ett dag för dag-referat från en VM-match i schack, och allt var Pelles förtjänst.

Efter Expressenåren var han den första att skicka mig uppmuntrande ord och hejarop när jag började skriva på schack.se 2018.

”Hitta bra vinklar och skriv så att också vanligt folk förstår”, sa han i sann Expressenanda.

Hans ord har jag med mig än i dag. 

Tack, Pelle.

Text: Ingemar Falk

Schackprofilen och Svenska mästerskapets meste spelare, Bo Nyberg, har gått bort. ”Upsala Allmänna Schacksällskaps outröttlige ”Grand old man” orkade inte längre utan har gått till sista vilan efter en kort tid av sjukdom”, skriver Thomas Högberg på Facebookgruppen Svenskt schack.

Bo Nyberg hyllades med stående ovationer i somras på plats i Helsingborg när han gjorde sin 58:e SM-start. Ingen hade tidigare kommit upp i så många starter. Nu blir det sorgligt nog inget mer SM-spel för Bo Nyberg. Han kommer att bli saknad av många i Schacksverige.

För många vare det Bo Nyberg som personifierade Uppsalaschacket med en lång rad styrelseuppdrag i Upsala ASS. Han var också klubbens lagledare och arrangerade flera uppskattade tävlingar i staden.

Han kom till Uppsala lite senare i sitt liv. Juniortiden tillbringades i Lycksele och ungdomsåren i Stockholm, med Södra SS. Men från 1975 var han Uppsala trogen.

Sture Olsson skrev ett reportage om Bo Nyberg i Tidskrift för Schack 2022. I texten står:

”Vad många schackvänner måhända inte känner till är Bosses många andra ideella insatser, dock med schack som gemensam nämnare, vid sidan av Upsala ASS. På 80-talet arrangerade han en
rad riksmästerskap för RBU (Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). Redan
1973 läste han in två ljudböcker för synskadade – schackböcker förstås! På senare tid har mycket handlat om skol- och ungdomsschack med oräkneliga klassrumsbesök hos fjärdeklassare, men han håller även nybörjarkurser inom UASS och för pensionärer.”

Bo Nyberg blev 78 år.