Mathias Kardell, ordförande i Schacksällskapet Allians, har kontaktat redaktionen med ett tråkigt besked. En av det svenska schackets många eldsjälar som ofta jobbar i det tysta, Anders Larsson, har lämnat oss.
Gert Svenson har författat följande minnesord:
Jag nås av det sorgliga beskedet att Anders Larsson gått bort vid 72 års ålder. Vi var lagkamrater i schacksällskapet Allians i drygt 50 år.
Anders var född och uppvuxen i ett lantbrukarhem i Skeppsås utanför Skänninge. I ett tidningsreportage vid jultid 1969, skildrades hur fadern lärt Anders schackspelets grundregler i åttaårsåldern samt att han nu som 16-åring börjat spela i Allians och gjort kometartade resultat. Skänningeklubben hade just etablerat sig i allsvenskans högsta serie och inlett sin kommande storhetstid under 1970-talet. Anders utveckling fortsatte i rasande takt och han blev svensk juniormästare 1971. Hösten det året debuterade han i Allians förstalag och hade härefter en given plats i laget.
Anders bidrog till de resultat som under en period gjorde Allians till en av de främsta klubbarna i landet. Han hade en solid och positionell spelstil, som gjorde honom svårslagen och till en utmärkt lagspelare. Därtill kom att han mycket sällan uteblev från någon match, oavsett hur långa och vanskliga resvägar han hade.
Jag minns exempelvis när Allians skulle spela allsvensk final i Jönköping 1978. Anders reste från Vilhelmina ur och retur där han då gjorde praktik som apotekare, en sträcka på cirka 200 mil. I Corren hade Anders fångats på bild vid Mjölby station tillsammans med lagledaren Sixten Kennerud under rubriken ”En sportens långpendlare”.
Anders kom att utföra större delen av sin yrkesgärning som apotekare i Borgholm på Öland, där han också var bosatt. Han hade därför alltid ”bortamatcher”, även om släktgården i Skeppsås alltjämt fanns kvar att disponera för övernattning vid spel i Skänninge.
Anders enastående ”plikttrohet” mot moderklubben Allians varade således i över 50 år.
Hans bortgång innebär en stor förlust för såväl nuvarande som forna klubbkamrater och hans försynta och vänliga väsen kommer att vara mycket saknad.
