Inför starten av Sverigemästarklassen i årets Schack-SM intervjuar Sverrir Thór de tio deltagarna.
– Jag är en av de lägst rankade och har inga större förväntningar på mig själv men så var det ju även när jag vann SM.
Han berättar att det enda han vill uppnå är att spela intressanta och bra partier, men att det visst vore kul att kunna vara med och kämpa om en framskjuten placering.
I SM i Borlänge var det jämnt in i det sista och i nionde ronden möttes Semcesen och Erik Blomqvist. Remi räckte för Semcesen för att vinna och efter ett otroligt intressant och fascinerande parti där den allmänna åskådaren inte fick något grepp om vad som pågick enades de om remi. Daniel Semcesen var svensk mästare för första gången men han beskriver känslan inte som någon förlösande eufori.
– Det var mer lättnad än glädje, framförallt eftersom sista partiet var avgörande.
Mer praktiskt än objektivt
Elit är per definition en ganska snäv grupp men i Sverige eventuellt snävare än i många andra länder då det inte blir någon större rotation på de spelare som tillhör eliten. Det innebär att de bästa spelarna ofta möts i tävlingar som Sverigemästarklassen, men även i exempelvis Elitserien och Grand Prix-serien. Därmed lär de känna varandra och i flesta av spelarna årets Sverigemästarklass har mötts flertalet gånger, det är endast Tom Rydström och i någon mån Jonathan Westerberg som inte har varit med i dessa sammanhang tidigare. Påverkar detta hur Daniel Semcesen förbereder sig?
– Har man mött varandra förut och framförallt analyserat tillsammans så vet man ju lite hur den andra resonerar i olika situationer, det vill säga man blir varse de andras styrkor och svagheter. Det framkommer än mer tydligt om man spelat mot varandra många gånger vilket de flesta i gruppen har.
Det i sin tur kan leda till att man tar beslut baserat på sin vetskap om hur motståndaren kommer att reagera snarare än på vad som skulle klassas som det bästa i schackligt hänseende.
– Exempelvis kan man spela mer praktiskt en objektivt i vissa lägen, säger Daniel Semcesen.
Också viktigt förbereda sig fysiskt
En av de mest vanliga vanföreställningar icke-schackspelare har om schack är att det handlar om stillasittande och att man inte behöver vara i någon vidare form för att bli en elitspelare i schack. De flesta schackspelare vet att detta är helt fel och många lyfter fram Magnus Carlsens enorma kondition som en av förklaringarna till hans framgångar vid schackbrädet. För att sitta i flera timmar, flera dagar i sträck, och hålla fokus krävs det helt enkelt en bra fysik. Hur stor del av sina förberedelser ägnar Daniel Semcesen åt den fysiska delen?
– Mina förberedelser är väl främst schackliga, liksom alla andras förmodar jag, men det är klart att det mentala och fysiska spelar roll i den här typen av turneringar. I och med att det inte blir några lätta partier så måste man vara beredd på att kämpa i varenda match och inte minst i slutet när tröttheten börjar krypa fram.
Hur ska man då förbereda sig fysiskt? Ska man prioritera kondition för annan träning och hur ska man ställa sig till kost? Är det först och främst devisen Mens sana in corpore sano (sund själ i en sund kropp) som gäller?
– Det finns väl många olika åsikter om hur man förbereder sig fysiskt inför en tävling, vissa förespråkar kondition medan andra förespråkar att man ska äta och må bra. Själv tycker jag att det kanske är viktigare att hitta något som funkar för en själv än att följa ett program slaviskt. Generellt kommer man långt om man är utvilad och ser till att man har tillräckligt mycket energi för ett långt parti, säger Daniel Semcesen.
