I förra årets SM var Axel ett av utropstecknen, och efter en mycket stark turnering var han en av fyra spelare som fick spela särspel om SM-titeln. I särspelet blev det en tredjeplats vilket var hans bästa placering på tre SM-gruppsstarter och säkrade platsen även i årets SM-grupp.
-Första gången jag var med, 2007, fick jag nog en del gratis för att folk underskattade mig. 2008 började det strålande men sedan satsade jag lite för hårt på GM-normen. Förra året spelade jag solitt och stod bara dåligt vid ett drag i ett parti. Det är en av de turneringar jag är mest nöjd med – det kändes så orealistiskt att vinna att jag aldrig riktigt grämde mig över att jag var nära.
Axel säkrade sin IM-titel i SM 2008 efter att den seriösa satsning han inledde ett par år tidigare gjorde att han ökade 350 poäng i rating på ett år och gick från knappt 2100 i Elo till 2450. Han får frågan om det var mer träning eller bättre träning som var huvudskälet till framgången.
-Det viktigaste skälet var nog att jag tränade mer. Jag hittade nyligen min gamla träningsdagbok och såg att jag snittade drygt fem timmar per dag. Men det var också viktigt att jag fokuserade på aktiv träning, som att lösa kombinationer eller analysera partier. Tidigare hade jag mest legat i badkaret och bläddrat i schackböcker.
– Innan man är “skolad” schackspelare kan man lära sig mycket bara genom att hämta in kunskap, men efterhand har man bockat av punkt efter punkt och då återstår bara att arbeta med schack. Jag tränade inte annorlunda när jag hade 2450 än när jag hade 2150, men jag hade slutat med vissa saker. Under 2006 läste jag exempelvis 26 schackböcker, sedan dess har jag bara läst en handfull totalt.
Hur man blir sin egen schacktränare och själv ökar sin spelstyrka är ämnet för Axel Smiths bok ”Pump up your rating” som kommer ut i juli. I arbetet med boken har Axel använt sig både av sina erfarenheter när det gäller att träna själv och av sina erfarenheter av att träna andra.
-Jag har proppat in allt jag tycker är viktigt! Det svåra har snarare varit att stryka det som inte riktigt passar in, förklarar han.
Axel Smith mot Eric Vaarala i förra årets SM-grupp. Axel vann partiet och fick till slut särspela om SM-titeln.
(Foto: Niklas Sidmar)
Tränarkarriären inleddes när Calle Erlandsson i LASK engagerade Axel som hjälptränare i en skola i Lund. Men enligt Axel själv var hans bidrag till träningen av tvivelaktig kvalitet den gången.
-Det var två andra tränare som höll i schacket. Det slutade med att en av tränarna satt och visade mig öppningar, så min närvaro försämrade helt klart träningen den terminen…
På senare år har han haft flera privatelever, och 2011 och 2012 tillbringade han ett år i norska Kristiansund där han jobbade som schacktränare i stadens schackklubb. Kristiansund sökte egentligen efter en stormästare, men Axel skickade ändå in en ansökan.
-Det var bara två som hörde av sig och jag fick uppdraget. I första hand handlade det om träning av små grupper i klubblokalen, men det blev även Skypeträning med dem som inte bodde i Kristiansund, skolturneringar, läger och ledaruppdrag på turneringar.
Vad utmärker då Axel som tränare?
-Att jag har en naiv förhoppning att eleverna ska göra som jag säger … Skämt åsido ligger det något i det. Jag tror att jag är lite för snäll, och även om jag naturligtvis försöker vara ärlig borde jag nog vara lite hårdare.
-Annars är det nog att jag ger hundra procent när jag tränar elever: sammanfattar träningarna i dokument som jag delar ut, kommenterar deras partier efter träningen och hör av mig mellan tillfällena för att se hur det går. Och jag försöker alltid att hitta uppgifter som passar just för vad den eleven behöver. Därför har jag inte så många elever åt gången, i så fall hade det inte varit möjligt, förklarar Axel Smith.
Niklas Sidmar
