Kent Vänman: ”Schack skulle kunna vara Sveriges största sport”

Publicerad 21 januari, 2019 av Ingemar Falk

Kent Vänman slutar som kanslichef, och går i pension. Nu söker Sveriges Schackförbund hans efterträdare. Foto: YouTube

[ANNONS] Vill du bli ny kanslichef på Sveriges Schackförbund? Ansökan här.

Kent Vänman är inne på sitt fjortonde år som kanslichef för Sveriges Schackförbund. Nu går eran mot sitt slut, och Sveriges Schackförbund söker hans efterträdare.

Kent Vänman går nämligen i pension – och till schack.se berättar han om det roligaste med spelet och ser in i spåkulan.

– Jag är övertygad om att schack med större resurser mycket väl kunde vara Sveriges största sport, säger Kent Vänman.

Här följer hela intervjun:

Hur gammal var du när du gjorde ditt första schackdrag – och mot vem?

Kent Vänman svarar:

– Jag var i 7-årsåldern och förmodar att det var min pappa som lärde mig reglerna. Jag spelade även mot min storasyster. Jag var en usel förlorare och minns att jag kastade pjäserna på henne (förlåt Anita) efter en av otaliga förluster. Sedan blev det av förståeliga skäl inget schackspelande för mig på flera år.

Vad är dina bästa prestationer som schackspelare, och din högsta rating?
– Meritlistan ryms på en liten papperslapp. Några klubbmästerskap har det blivit, men inte mycket mer. Någon enstaka gång har mitt LASK-tal överstigit 2100-strecket.

Som kanslichef – hur många schackturneringar har du hunnit spela?
– När man jobbar med schack på dagarna och tränar schackbarn på kvällarna räcker inte energin till så mycket eget spel. De första åren blev det en del turneringar, men på senare tid har jag tävlat sparsamt.

Hur många år har du varit kanslichef?
– Jag är inne på mitt fjortonde år. En i mina ögon på tok för lång tid för den här typen av tjänster.

Hur har schack-Sverige förändrats sedan du tillträdde som kanslichef?
– För 15-20 år sedan hade oräkneliga TV-kanaler och internets genombrott sargat förbundet hårt. Antalet klubbar minskade, liksom antalet deltagande lag i Allsvenskan. Allt färre barn deltog i Skol-SM. Nedgången bromsades dock och dessa siffror har legat mer eller mindre stilla sedan 2006.
– I stället har det hänt mycket på andra områden. Schackfyran, internettävlingar och skolklubbar har exploderat. En annan påtaglig förändring är SM:ets nya kostym. Tävlingen har i dag ett flexiblare tävlingsupplägg och fortsätter locka stora mängder schackspelare varje sommar. Jag gläds också åt att vi fått en svensk GP-serie. Äntligen! Sedan har vi internet och bredbandsutbyggnaden, som har revolutionerat schacket. Att följa världseliten spel online med initierade kommentarer är numera vardagsmat.

Vad har varit roligast med att vara kanslichef?
– För mig har det roligaste varit att se hur kul skolbarn tycker det är att lära sig spela schack! När jag började jobba åt Sveriges Schackförbund fick jag ofta höra från våra egna medlemmar att schack var hopplöst omodernt och ingenting som dagens ungdom ville ägna sig åt. Att schack mer eller mindre sjöng på sista versen.
– Det var inte så roligt och upplyftande, men desto mer tillfredsställande har det varit att konstatera att pessimisterna har fel. Den som en gång lärt en skolklass att spela schack och fått uppleva barnens smittande entusiasm skulle aldrig få för sig att instämma i dödgrävarnas litania.
– Jag är övertygad om att schack med större resurser mycket väl kunde vara Sveriges största sport. Den internationella utvecklingen motsäger i alla fall inte det. Internetsajten chess.com får 10 000 nya medlemmar varje dag och NRK:s schacksändningar samlar lika många tittare som längdskidåkning och landslagsfotboll. Schack är långt ifrån färdigt att kastas på historiens sophög!

Vad kommer du att göra nu?
– Jag vill skriva! Utgångspunkten är flyktingkonferensen i Évian 1938. En skamfläck i den svenska nutidshistorien. Hitler hade annekterat Österrike och ville bli av med de 185.000 judar han fick på köpet. Sverige var en av trettiotvå deltagande länder vid konferensen och som de flesta andra var man inte berett att ta emot en enda flykting. I stället införde Sverige visumkontroller och förespråkade omlokalisering utanför Europa. Med facit i hand framstår den hjärtlösa ståndpunkten som obegriplig, men ska ses i ljuset av att det i Sverige fanns en stark opinion som inte ville se några ”smutsiga judar” på svenska gator.

Har du någon hälsning till schack-Sverige? Vilken väg ska vi gå för att behålla styrkan, och kanske till och med göra förbundet ännu starkare? Vilka är de största utmaningarna?
– Vi har massor av utmaningar att ta itu med. Jag tycker dock att ekonomin och ledarfrågan är de allra viktigaste. Sjunkande statliga bidrag gör att vi tvingas hitta andra finansieringsvägar. Vi brottas också med en åldrande ledarkader.
– Vi måste bli bättre på att visa vår uppskattning för deras fantastiska insatser och samtidigt rekrytera unga ledare om vi ska behålla klubbverksamheten på nuvarande nivå. För mig är klubbarna och den allsvenska serien ryggraden i svenskt schack. Något vi ska vara väldigt rädda om.

Slutligen, kommer du att bli en mer trogen gäst på schackturneringar i Sverige nu?
– Inte till en början, men det är möjligt att spellusten återkommer med tiden. Jag tycker dock att det är roligare att lära andra spela schack än att spela själv!