Största framgången i min schackkarriär:
– Min höjdpunkt var när jag besegrade Karpov med 6-4 1992, och fick min match om VM-titeln mot Kasparov.
– Och sen vill jag hävda att jag har ett världsrekord – att vara den enda spelare som vunnit schackturneringar på sex kontinenter. Endast Antarktis återstår…
Berätta om dina erfarenheter i Sigeman-turneringen?
– Det är en tight turnering med bara sex spelare och fem omgångar. Det är en sprint. Du måste vara på tårna redan från början. Tyvärr tenderar jag att vara trög i starten. Det som är bra är att jag kommer att spela två turneringar innan Malmö. Jag ska vara i god form!
Under en föreläsning om din VM-match 1993 mot Garri Kasparov berättade du att det tog dig nästan 20 år innan du gick igenom partierna igen. Är det verkligen sant?
– Ja, det är sant.
Varför tog det så lång tid?
– Jag får negativa känslor när jag tänker tillbaka på matchen. Det var en svår utmaning och ett viktigt ögonblick i mitt schack karriär.
Hur ser du på din match mot Kasparov i dag?
– Jag misslyckades med att utnyttja ett antal möjligheter i matchen. Så enkelt var det. Jag ville inte döma ut mitt spel, och jag är stolt över att jag nådde finalen. Den press jag kände då har jag varken förr eller senare känt. Du måste själv ha upplevt det för att kunna förstå den pressen jag kände.
– Jag ångrar fortfarande mina förberedelser för matchen. Jag trodde att mitt verkliga problem var att Garry Kasparovs öppningar var så mycket bättre än mina. Jag försökte neutralisera denna fördel, och gjorde ett också bra jobb, men jag missade en sak. Jag borde ha ägnat större uppmärksamhet åt det praktiska sättet att spela en schackduell. Att göra mina drag snabbare och hantera pressen. Jag var för nervös och jag hamnade alltför ofta i tidsnöd.
Återupplevde du dina erfarenheter när du följde VM matchen mellan Magnus Carlsen och Sergej Karjakin i höstas?
– Ja, mycket väcktes inom mig igen. Jag följde VM-matchen med stort intresse. Magnus var inte på sitt bästa. Det var intressant att se hur matchen förlöpte på ett väldigt konstigt sätt. Karjakin åstadkom ingenting i öppningarna, Magnus neutraliserade dem och dikterade det som hände på brädet. Men Magnus blev frustrerad och förlorade ett parti efter vårdslöst spel.
– Han pressade för hårt i ställningar där jag själv skulle ha varit nöjd med oavgjort, Magnus vann till slut, men min förutsägelse innan matchen var att Karjakin hade en 33-procentig vinstchans.
Du är numera fortsatt en schackkändis – även på Twitter!
– Ja, Twitter är faktiskt ganska intressant! Jag skaffade ett twitterkonto för inte så värst länge sedan. Twitter ger dig en enorm möjlighet att tala frispråkigt om schack. Jag har 22 800 följare, och jag är numera mycket mera med i nyheterna tack vare Twitter.
– Allt kan hända på Internet. Under min vistelse i Sydafrika beslutade jag att besöka Victoria Falls. Märkligt nog var jag den enda passageraren på planet och jag bad personalen på planet att ta en bild på mig i det tomma passagerarutrymmet. Den bilden gick runt i hela världen!
Du stödde förre världsmästaren Garri Kasparov i Fides presidentval 2014. Kasparov förlorade stort. Vad har hänt sedan dess?
– Jag har slutat med allt gällande detta och jag är nu lyckligare som människa. Ju mindre jag engagerar mig i Fide desto bättre mår jag!
Hur mycket twittrar du i veckan?
– Jag twittrar mycket ofta! Jag ser det inte som ett arbete att hela tiden skriva. Jag skriver när jag känner för det. Twitter är ett bra sätt att sätta schacknyheter i rampljuset. Jag är inte imponerad av dagens schackjournalister. De kan vara så mycket bättre!
– Mitt senaste Twitterinlägg, nu när vi pratar med varandra, handlade om 30 000 dollar som värden för Dam-VM spenderade på en (mestadels frånvarande) utsänd Fidekommitté, som i stort sett gjorde ingenting.
Ångrar du något Twitterinlägg du har skrivit?
– Nej inte direkt. Jag raderar några av mina Twitterinlägg, men det är på grund av stavfel.
Du har arbetat hårt för att förändra världen i schack. Hur ser ditt Schackutopia ut?
– Vi är så långt från ett Utopia, mer än du någonsin kan föreställa dig. Men en sak är avgörande för schacket. Du måste hitta stora företagssponsorer för schackevenemang.
– Jag är ett stort fan av Grand Chess Tour, men jag tycker inte om sin deras nya ratingsystem. Ett stort misstag!
Hur mycket du tränar och spelar schack nuförtiden?
– Jag tränar inte alls. Jag arbetar med mitt schack under turneringar. Jag har blivit lat helt enkelt. Så när du bara arbetar med schack under turneringar, då måste du spela mer!
Vad är ditt främsta mål som schackspelare – och som människa?
– Om vi pratar schack: Då vill jag vinna en turnering i Antarktis! Jag tycker fortfarande mycket om att vinna schackturneringar. Det får mig att gå igång fortfarande. Jag tycker också om att besegra dagens schackstjärnor. När jag slog Caruana påminde jag folk om att jag inte är död.
– Och som en människa … Tja, då passar jag på att njuta av livet. Den stora poängen med att vara en schackspelare, är att du inser att livet är ganska poänglöst. Det har inte ett syfte.
Men du har ju i alla fall en familj. Vad gör dina barn för något?
– Min dotter arbetar på ett företag som gör tv- och filmdokumentärer. Min son går sista året i skolan. Han spelar lite schack. Han är ingen stark spelare, men har varit väldigt entusiastisk den senaste tiden – efter min vinst mot Fabiano Caruana. Han blev inspirerad av det.
Vad är ditt mål i årets upplaga av Tepe Sigeman turnering?
– Jag skulle vilja vinna. I allmänhet, det är mitt mål i alla turneringar. Det är för dina segrar du blir ihågkommen.
Vi gör Sverige smartare
