Inför Sigemanturneingen: Nils Grandelius

Publicerad 9 maj, 2017 av Niklas Sidmar

Imorgon inleds årets upplaga av Sigemanturneringen och inför turneringen har vi publicerat arrangörens intervjuer med deltagarna, en om dagen. Alla intervjuerna finns samlade på turneringshemsidan.

Foto: David Llada
Foto: David Llada

Bor:
– Malmö, Sverige.
Hur jag lärde mig schack:
– Min morfar lärde mig när jag var sex år.
Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– Ingen aning. Kanske att jag hade varit akademiker inom samhällsvetenskap.
Min personliga hjälte i schackhistorien:
– Det finns så många! Men jag är väldigt förtjust i Lev Polugajevskijs hållning till schack.
Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Det är en suverän plats, och det är förstås extra roligt att få spela på hemmaplan.

Största framgången i min schackkarriär:
– När jag vann Europamästerskapet för spelare under 18 år i Albanien 2011, och segern i Abu Dhabi Open 2015.
Du har spelat tidigare i Sigeman. Dina bästa minnen därifrån:
– 2012 var nog det allra roligaste året – världsstjärnorna Caruana, Leko, Giri och Li Chao spelade allesammans. På fridagen såg vi gemensamt en handbollsmatch och umgicks. Jag är vän med samtliga spelare ännu idag.
Vad skiljer dig nu från vid din senaste start i Sigeman? Både som person och schackspelare.
– Som schackspelare är jag mycket mer mogen och allround än sist och har fått en hel del erfarenhet av motstånd på absoluta toppnivå vilket förhoppningsvis gjort mig lite hårdare och mer svårslagen. Som person har jag lärt mig en massa nya spännande saker om livet, förhoppningsvis utan att tappa min ungdomliga entusiasm.
De senaste två, tre åren har du varit den klart starkaste spelaren i Sverige. Du har passerat 2600 i rating, vad krävs för att spränga 2700-gränsen och tillhöra topp 50 i världen?
– Stabilitet. Även om jag är mycket mer allround än tidigare finns det fortfarande väldigt mycket saker i spelet som inte sitter tillräckligt bra. En bra dag håller jag lätt 2700-nivå, men dåliga dagar kommer fortfarande lite för ofta och sänker nivån lite för mycket.
Vad gillar du bäst? Öppna turneringar eller stängda Bergergrupper som här i Sigeman? Och varför?
– Jag gillar att variera. Det är svårt att jämföra och bägge har sina tydliga fördelar. Öppna turneringar har lite mer spänningsmoment i sig då väldigt mycket ofta står på spel de sista ronderna. Slutna turneringar är ofta jämnare och det handlar om att kunna spela bra många partier i rad. Ofta tycker jag att slutna turneringar visar lite tydligare ens riktiga schackliga nivå.
Du kvalade in till Norway Chess och fick möta världsmästaren Magnus Carlsen förra våren? Berätta kort hur den upplevelsen var. Både turneringen och långpartiet mot Magnus Carlsen?
– Det var fantastiskt! Alla spelare var vänliga och ville dela med sig av sina kunskaper, och själva partierna var nästan alltid väldigt intressanta. Mot Carlsen spelade jag ganska provocerande och blev hårt straffad, men det var fortfarande väldigt intressant. Allt som allt lärde jag mig extremt mycket av tävlingen.
Du var med i Magnus Carlsens team under VM-matchen i New York. Hur såg en normal dag ut för dig då?
– Jag gick upp runt klockan 8-9, analyserade öppningsvarianter fram till kvällen, ett par timmars avslappning och sedan följa partierna. Läggdags någon gång strax efter tidsnöden och så samma igen nästa dag…
Vad vill du uppnå för att känna att du lyckats med din schackkarriär?
– Jag tror inte det finns någon gräns för när man ”lyckas”. Jag har uppnått en hel del redan, men det finns, och kommer alltid finnas, väldigt många fler saker att uppnå. Mitt generella mål i schack är alltid att hela tiden försöka bli lite bättre. Det är på samma gång väldigt litet och väldigt ambitiöst.
Och vad vill du uppnå i årets Tepe Sigemanturnering?
– I årets Sigemanturnering vill jag naturligtvis främst vinna.