När framtidens historiker sammanfattar schackets historia kommer de inte kunna undvika att konstatera att indiern Vishwanathan Anand utan tvekan är en av historiens största spelare. Redan i början av 1990-talet hade han etablerat sig i världstoppen och gjort sig känd, och framförallt, fruktad för sin snabba och aggressiva spelstil. Anand var på den tiden en av få spelare som inte var bördiga i det forna Sovjetunionen som tillhörde världseliten, andra var Nigel Short, Jan Timman och till någon grad fortfarande vår egen Ulf Andersson.
Timman och Andersson hade då båda nått höjdpunkterna på sin karriär och efter utbrytarmatchen från Fide 1993 gjorde Short inget större väsen av sig. Han var för all del en av världens absolut bästa spelare och en schackpersonlighet men sågs inte längre som en potentiell utmanare om VM-titeln. Det gjorde Anand som dessutom hade en helt annan star quality över sig. Dels spelade han schack i ett rasande tempo, dels var han den första spelaren född utanför Europa och USA som kunde göra anspråk på att tillhöra världseliten.
Som bekant lyckades också Anand bli världsmästare och världens bästa spelare tills Magnus Carlsen tog hans tron. Den 46-årige indiern tillhör dock fortfarande i allra högsta grad världseliten och i London Chess Classic är han en av de spelare som är att räkna med.
I andra ronden mötte Anand en av de nya tillskotten i världstoppen, fransmannen Maxime Vachier-Lagrave. Fransmannen spelade sicilianskt och Najdorf-varianten. Anand offrade en kvalitet i centrum i mittspelet och när fransmannen gjorde en grov miss visade Anand att han är på hugget och avgjorde snabbt.
Efter två ronder har han därmed 1½ poäng och ligger tillsammans med Aronian, Kramnik och Caruana en halv poäng bakom ledande Wesley So som slog hemmahoppet Michael Adams.
Andra rondens resultat:
Anand – Vachier-Lagrave 1-0
Giri – Nakamura ½-½
Kramnik – Aronian ½-½
So – Adams 1-0
Topalov – Caruana 0-1
Tredje ronden spelas idag klockan 15.