Schackelina: Rilton Cup i backspegeln

Publicerad 29 januari, 2020 av Ingemar Falk

Rilton Cup 2019/2020. Foto: Lars OA Hedlund

Nya damschackredaktören Susanne Berg Laachiri aka Schackelina har tänkt tillbaka på Rilton Cup och sammanfattar sina intryck här:

Det var många av mina kollegor som undrade vad jag skulle göra på min ledighet efter jul och såg lite lätt undrande ut när jag berättade att det var schack i nio dagar. Det kan jag på sätt och vis förstå för visst är det skönt att bara få vila och ladda batterierna men är man schackspelare så är man. Dessutom vill jag ta chansen när det erbjuds så fina förhållanden att spela i en turnering.

En underbar spellokal i hjärtat av Stockholm dit det är lätt att ta sig. Rymligt med plats där man spelar och som extra bonus bjöds det på fritt kaffe och te under partierna. Det senare var mycket uppskattat. Jag tycker också om betänketiden med en extra halvtimme efter tidskontrollen samt att man börjar kl. 15.00. Här finns det organisatörer som inser att även vi schackspelare behöver äta lunch.

Tänker också på vilken spännande känsla det är när en turnering startar. Allt är som ett oskrivet blad och ingen vet vad som ska hända. Helt tyst och det enda som hördes var tävlingsledningens uppmaning att please be seated. Undrar om det var någon mer än jag som fick en känsla av ett flygplan. Resan tar fart, men i schack har man inget säkerhetsbälte utan får klara sig helt på egen maskin.

Jag spelade i Rilton Elo vilket också kändes bra då jag tycker om att spela i jämna grupper. Faktiskt också många kvinnliga spelare med även om det inte var så många svenska men ändå roligt. Som tävlingsledare Jonas Sandbom glatt påpekade i första ronden där han kom fram till mitt bräde och sade att det inte är ofta man ser fyra kvinnor på rad bredvid varandra. Helt sant och vi kan bara hoppas att det blir bättre och bättre på den fronten.

Sverige representerades av förutom mig av Margarita Zaritovskaja, Helena Hellmér, Arina Mossiaguine och Madeine Törngren. Unga Margarita gjorde en fantastisk starkt med fem av fem men kroknade de fyra sista ronderna. Inget att säga om då hon mötte väldigt starkt motstånd på slutet och inte desto mindre en imponerande start. Hur ofta händer det att en femtonårig flicka leder ensam efter fem ronder på full pott av 136 spelare ?

Det finns bara en sak jag vill klaga på när det gäller turneringen och det är inte arrangörernas fel. Det var nämligen toaletter för både män och kvinnor på hotellet. Det är en konferensavdelning och inget konstigt med det. Det är väl bara det att i vanliga fall på konferenser brukar inte toaletterna besökas av hundratals män och ett mycket mindre antal kvinnor. Nu blev det så och tyvärr märktes det markant på många sätt. Jag ska inte gå in på detaljer utan det räcker med ett så tråkigt exempel att en av dessa män stod helt ogenerat med öppen dörr när han var på toaletten. Skärpning! Vi ska väl ändå inte behöva införa toalettvakter på turneringar.

Annars fungerade allt hur bra som helst och domarna var hjälpsamma, kunniga och fanns alltid på plats. Jag hade långa partier men de fanns alltid till hands med extra protokoll.

Jag hann tyvärr inte se så mycket av livesändningen men av det har sett så har jag förstått att det var både uppskattat och fungerade utmärkt. Anna Cramling gjorde debut som kommentator och var helt enkelt strålande. Hon har ju dessutom på några veckors tid gjort en kometkarriär som kommentator. Direkt efter Rilton har hon kommenterat både dam-VM och Sweden Wasabis i Pro chess Leauge. Inte dåligt!

I rond åtta hade jag ett mycket spännande parti mot min klubbkamrat Mikael Helin.

Jag har svart och står på vinst. Ett långt parti och jag var ganska trött när han schackade med tornet på h8. Det var som min hjärna inte riktigt förstod och jag tog tornet och tänkte att det var kanske en sista hämndschack innan han ger upp.

Hmm, jag borde ha förstått bättre och det vet väl alla som känner Mikael Helin att ge upp är det sista han gör. Mycket riktigt hade han en fälla i bagaget och det följde 63 Tc8 med schack.

Hoppsan… Pattmotiv som jag helt glömt bort. Tornet är ettrigt och schackarna tar aldrig slut. Så fort jag slår tornet är det schack och kungen kan inte gömma sig.

Hade jag i stället bara flyttat kungen till g6 i diagramställningen vinner jag. Nu kunde jag bara skratta åt det för det var ganska originellt och ovanligt. Jag brukar fascineras av instängda torn och nu fick jag i stället se ett flygande torn.

Kändes nästan lite sorgligt sista dagen på turneringen efter att ha levt i schackets värld så länge. Dagarna har sett likadana ut varje dag. Förberedelser, lunch, spela rondens parti och analysera på kvällen för att avsluta dagen med en spännande serie på Netflix. Kan tyckas monotont – och speciellt när man inte är schackspelare – men det är en härlig rytm.

Jag slutade på 4½ poäng i turneringen. Inte helt nöjd men det har varit lärorikt och intressanta partier. Jag hoppas kunna vara med i nästa års tävling för Rilton är en av de finaste turneringar jag vet.

SLUTRESULTAT: [Rilton ELO]