Här har Nils Grandelius som svart precis dragit d6. Vår schackkommentator Deniz Arman är positiv, men börjar ana oråd…
Nils Grandelius kommenterar:
– d7-d6 var bara ett grovt fel; jag hade naturligtvis förberett Sf5 Lc4 d5 som är spelat förr, men vid brädet blandade jag ihop dragföljderna och fick för mig att d-bonden skulle flyttas direkt. Först när han spelade d7 ett par drag senare insåg jag att det hela hade blivit helt fel.
Senare i partiet gick Nils Grandelius för en variant med slag överallt då han gick Sc2. Deniz Arman kommenterar.
Nils Grandelius kommenterar:
– Logiken ganska enkel: jag hade helt missat Td1, och om jag backar med Sc6, så följer bara Lb3 följt av Sg5 med totalt vunnen ställning för vit, så jag hade inget val.
Hoppet växte hos TV-kommentatorn Deniz Arman när han insåg att Se4 med schack inte var bästa draget.
Han hittade en intressant fortsättning med ett “slow move”: Kc6!?
På detta svarar Nils Grandelius frankt:
– Med springaren på a1 är nog allt helt kört för mig
Sen satte tidsnöden sin prägel på partiet. I det 39:e draget hade Rachmanov bara 5 sekunder kvar på klockan när han drog Lf5? i stället för vinnande 39. Lc4.
Där började svenska schackfansen få tillbaka hoppet:
– Ja precis, jag med!
Du fick ju ut springaren då. Fick du nytt hopp då? När kände du: “Shit, nu har jag testat allt. Nu går det inte längre.
– I springarslutspelet när jag förlorar den andra bonden forcerat. Då kan man lika gärna ge upp.
När kantbönderna gör det omöjligt att försvara flankerna? Dina känslor just där och då?
– Vid det laget hade jag ju haft tid att vänja mig vid tanken, men mycket trist naturligtvis. Framförallt att förlora på det viset, utan att egentligen ha kommit in i partiet.
Ja, många kände för dig där. Att du fick kämpa om varje blodsdroppe ända från öppningen.
– Ja det är det. Jag började ju kämpa på ganska bra, men det var alldeles för sent.
