– Egentligen gjorde jag “comeback” i julas när jag spelade en nyårsturnering i Danmark. Det gick över förväntan och blev en sporre att träna mer. Det senaste 1,5 året har familjen bott i en liten bergsby i Pyrenéerna och det var inte lätt att hitta schacktävlingar i närheten. Så jag har inte spelat mycket men tränat en hel del. I Frankrike var jag föräldraledig med sonen som snart fyller två år.
Hur har du konserverat schackformen under denna tid?
– Jag spelade bättre för fem år sedan så på sätt och vis har jag inte alls konserverat formen. Å andra sidan tycker jag nog att jag förstår mer schack nu. Men för att spela bra måste man spela mycket!
Du och din sambo Axel Smith är tillbaka i Sverige. Vad gör du nu?
– Sedan augusti är jag tillbaka på mitt gamla jobb som mattelärare på Katedralskolan i Lund. Det är fantastiskt roligt men tar mycket tid och energi.
Hur ser du på din fortsatta schackkarriär?
– För fem år sedan var schacket allt eller inget för mig. När jag spelade ville jag ha tränat mycket innan. Eftersom jag kände att jag inte hann träna så mycket jag ville när jag jobbade slutade jag nästan helt att spela. Nu har jag en mer realistisk inställning. Jag spelar helgtävlingar (Kvibergspelen i helgen) och klubbturneringen. Träningsmängden varierar beroende på tid och energi.
– Och så är jag med i damträningsgruppen i Skåne som träffas var tredje vecka. Där blir det lite extra träning.
Vad är målet för dig och laget i EM, och vad hoppas du på för resultat i LASK Open.
– Vi har inte pratat om en målsättning för laget än så det kan jag inte svara på. Över huvud taget brukar jag försöka att inte tänka så mycket på målsättningar utan ta ett parti (ett drag!) i taget. Min inställning är att om man gör sitt bästa i alla lägen så brukar resultatet bli bra. Det låter som en klyscha men fungerar för mig. LASK Open ser jag mest som träning inför Lag-EM och en möjlighet att se hur öppningarna fungerar.
– Jag ser mycket fram emot Lag-EM!
