“Schackets mästare – i huvudet på Ulf Andersson” är skriven av Robert Okpu, och IM Thomas Engqvist har analyserat utvalda partier från Ulf Anderssons karriär. Thomas Engqvist har i många år tillhört svenska schackeliten, och driver också sajten Schacksnack.
Boken ges ut av Sportförlaget i Europa som legat bakom flera populära biografier om bland annat Börje Salming och Ingemar Stenmark. Nu sällar sig Ulf Andersson till den skaran av sportprofiler som Sportförlaget i Europa vill uppmärksamma med en bok.
Utgivningsdatum är den 5 juli, och boken kommer att finnas för försäljning från första SM-dagen, både på plats i Eskilstuna och på Sportförlaget i Europas hemsida.
Schack.se har intervjuat författaren och journalisten Robert Okpu om arbetet med boken:
Hur kom du och Thomas Engqvist på idén att skriva Ulf Andersson-boken?
– Jag började prata med Thomas för tre, fyra år sedan om att det är både konstigt och synd, att det inte finns någon bok om Ulf Andersson på svenska. En bok som finns på svenska bibliotek och svenska skolor, så dagens ungdomar och även andra i allmänheten förstår hur tongivande han har varit i schackvärlden. Thomas nämnde att Ulf tidigare skulle ha uttryckt att han inte ville att det skulle skrivas någon bok. Så jag bad Lars Dock och Stefan Lindh på Stockholms Schacksällskap att presentera mig för Ulf, så jag kunde ställa frågan själv. Och det gick bra
Hur länge har bokprojektet pågått?
Robert Okpu svarar:
– Det har inte skett med någon större hastighet. Både jag och Thomas har heltidsjobb vid sidan om, men det är väl mest mitt ”fel” att det inte gick så fort. Första intervjun med Ulf gjorde vi under Rilton Cup i slutet av december 2016.
Vilka var de största utmaningarna?
– Ulf Andersson är både trevlig och väldigt snäll. Men han är svårintervjuad. Mest för att han inte tycker om att framhäva sig själv, ens prata om sig själv. Han pratar hellre om hur duktiga andra spelare är! Och eftersom målsättningen var att ge ut en ”coffee table book” som vem som helst som kan pjäsernas gång ska kunna läsa, gällde det hela tiden att ha i bakhuvudet att vi skriver för två olika målgrupper.
Hur många gånger träffades du och Ulf?
– Vi träffades tre gånger. Först på Rilton. Sedan över en middag på restaurang Arsenalen i Stockholm. Och till sist var vi hemma hos Ulf i Arboga under en hel dag. Thomas Engqvist var givetvis med samtliga gånger. Min och Ulfs gemensamma bekant Stefan Lindh var med på restaurangen.
Under ditt arbete med boken – har din bild av hans schackkarriär ändrats på något sätt?
– Nej. Jag vet hur betydelsefull han har varit för schacket. Det är ju därför som vi vill ge ut boken.
Vilket är ditt personliga bästa minne från hans schackkarriär?
– Även om det som parti betraktat hamnar i högen ”odramatiska stormästarremier” var det när jag satt i publiken under World Cup i Skellefteå 1989 och såg honom spela mot Garri Kasparov.
– Kasparov hade vit och Uffe spelade Nimzoindiskt. Kasparov såg oerhört energisk och självsäker ut i början av partiet, men kom ingen vart och blev bara mer och mer frustrerad ju längre partiet gick. Någonstans före 25:e draget satt han bara och ruskade på huvudet, sen bjöd han remi kanske tio drag senare.
– Jag har läst synpunkter på att Ulf spelar många remier, men när han var i toppen på 70-, 80- och 90-talet så var det världens farligaste och bästa spelare, som dom flesta av dom remierna kom mot. Det fanns ju ingen annan svensk, som skulle gått obesegrad 15-20 partier i rad, mot den typen av motstånd. Alla andra hade ju åkt på några rejäla proppar.
Hur skulle du ranka Ulf Andersson bland alla svenska stormästare i alla tider?
– Jag är född 1970 och dessutom en helt vanlig klubbspelare, så det vore förmätet av mig att ranka ”svenska stormästare i alla tider”. Jag ställde frågan till Börje Jansson, Harry Schüssler och Lars Karlsson när jag höll på med boken. Men för mig personligen, helt subjektivt, så är Ulf utan någon som helst tvekan nummer ett. Man får ju ta med i beräkningen att konkurrensen var mycket hårdare på 70- 80- och 90-talet när Ulf spelade i världstoppen, jämfört med omgivningen för Gösta Stoltz och Gideon Ståhlberg, som var en hel generation före.
– Men enbart på meritlista så är Ulf bevisligen bättre än Stoltz, tycker jag. Så jämförelsen kan enbart göras med Ståhlberg enligt mig. Å andra sidan är konkurrensen ännu hårdare i dag, än 1983 då Ljubomir Ljubojevic och Uffe var trea och fyra i världen. Och jag är inte säker på Ding Liren och Anish Giri (trea och fyra just nu) har ännu bättre schackförståelse än de två. Jag hade gärna ställt frågan om Stoltz, Ståhlberg och Ulf till Erik Lundin, men det är ju för sent för det.
Till vilken målgrupp vänder sig boken?
– Jag vänder mig till allmänheten, det är därför boken ges ut på ett stort svenskt sportförlag som annars ger ut böcker om Salming och Stenmark, Sportförlaget i Europa. Min målsättning är att dagens tolvåringar och 15-åringar som kanske ”bara” kan pjäsernas gång läser den. Eller att dom som spelade med i ”Schackfyran” och la av med schacket sedan gör det. Eller att morfar eller farfar, som brukar förlora mot sitt barnbarn när de spelar schack på julafton, får den i julklapp.
– Samtidigt så står Thomas Engqvist bakom bokens andra halva. Han har gått igenom Ulfs partier igen med dator och ChessBase. Och fokuserat på lite otypiska Uffe-partier, bortsett från de mest kända som givetvis är med, som drabbningen mot Bobby Fischer i Siegen 1970 och mötet mot Anatolij Karpov i Milano 1975. Så boken borde platsa i bokhyllan även hos FM, IM och GM… tycker jag!
Vad händer nu? Kommer du skriva fler schackböcker?
– Inget är planerat. Bortsett från att jag vet att jag kommer att skriva igen, om någonting. Men eftersom skrivandet och schack är två stora intressen som jag har, så ska man aldrig säga ”aldrig” om ett nytt schackprojekt.
– En bok om Åke Olsson hade varit intressant, både schacket och livsödet. Men det skulle naturligtvis vara ett ännu mer djuplodande projekt än en vanlig ”coffee table book”, så de faller ju lite utanför min ”breda ram”. Alltså det här med målsättningen att biblioteken verkligen ska vara intresserade, plus att det bör finnas hyggliga förutsättningar för bra försäljningssiffror.
– Sen borde det göras något för att göra schack populärare bland tjejer, och Pia Cramling om någon förtjänar väl en bok!? Men vad jag själv kommer att skriva om nästa gång, det vet jag inte…
Fotnot: Coffee table books – Böcker som inte bara är till för att läsas. De är inredningsstylisternas favorit och gör sig snyggt på vardagsrumsbordet eller på fönsterbrädan.
