– Min idé till boken var att spela igenom alla Ulfs vinstpartier och fokusera på Ulf som angreppsspelare då det aldrig skrivits om detta eftersom han helt naturligt nog valde soliditet när han mötte världens bästa spelare. Det var en annan historia när han var ung, eller när han mötte betydligt svagare spelare. Även i korrschack spelade han aggressivt.
– Treraderssystemet, som han ofta spelade som svart och slog Karpov med, är nog det grymmaste angreppsschack man kan spela eftersom det är av de få systemen där man angriper med alla pjäserna. Jag har skrivit om detta i “300 most important chess positions”. Jag tycker det är orättvist att denna dimension inte har kommit fram i den allmänna debatten om Ulfs spelstil. Ulf skulle aldrig ha uppnått världstoppen om han inte hade behärskat alla sätt att spela schack.
– Jag började finslipa på den här idén från och med sommaren 2016 då en av grundtankarna för mig med Schacksnack var att försöka marknadsföra Ulf Anderssons partier som jag inte tycker har fått den uppmärksamhet de förtjänar. Jag har en spalt rubricerad Kommenterade Andersson-partier där man ser mina första spadtag till partisamlingen i boken.
UTDRAG UR BOKEN: [Ulf Andersson–Lajos Portisch, 1972. Partikommentarer: IM Thomas Engqvist]
Vilket är ditt eget favoritparti bland Ulf Anderssons alla partier?
– För mig är det partiet Andersson–Karpov, Milano 1975, som jag betraktar som hans odödliga parti då det innehåller alla hans ingredienser i hans spelstil som Treraderssystemet, kvalitetsoffret för att få kontroll på en viss färg av brädet, pragmatismen, tålamodet, det starka psyket, aggressiviteten och viljan att vinna. Det partiet har jag också analyserat i nya boken.
Efter ditt arbete med boken – hur skulle du beskriva Ulf Anderssons spelstil?
– Det är alltid svårt att kategorisera en stor spelare i ett fack eftersom det aldrig är så enkelt. Han är känd för sin slutspelsteknik men den såg vi inget av i partiet mot Karpov. Min dröm är att skriva en avancerad bok om Ulf som handlar just om hans positionella förmåga och slutspelsförmåga och detta är ju hans stora styrkor eftersom det lönade sig för honom att spela så när han befann sig i världstoppen.
– Nyligen publicerade jag ett videoklipp på Schacksnack om ett bondeslutspel där både Caruana och Grischuk gjorde missar och felbedömningar i ett relativt enkelt bondeslutspel. Sådana missar har jag svårt att tänka mig att Ulf skulle göra.
– Det är inte helt fel att rubricera Ulf som världsmästare i slutspel men att han skulle vara världsmästare i ett spel utan damer håller jag inte med om då han håller kanske lika hög nivå som Maroczy gjorde i damslutspel. Det är just sådana här saker jag skulle vilja undersöka i en mer avancerad bok om Ulfs spelstil. Det har fortfarande inte skrivits så mycket om hans slutspel, exempelvis alla remitornslutspel han har vunnit.
Hur har hans spel förändrats från junioråldern?
– Han spelade konsekvent 1.e4 som ung men ändrade sig när han började möta hårt motstånd. Han skapade sina egna öppningssystem och det är just det som utmärker genier. Han utvecklade sin positionella teknik, med avancerade och långsiktiga kvalitetsoffer.
– Hans slutspelsteknik utvecklades med tiden något oerhört och det är därför han är så respekterad av de starkaste spelarna som förstår hans höga tekniska nivå. Han utvecklade också en otrolig hårdhet som man bara kan få i partier mot världens starkaste spelare.
Detta är svårt att svara på säkert. Men hur bedömer du att Ulf Andersson från storhetstiden skulle klara sig mot dagens världselit?
– Ulf skulle nog vara en av de bästa i dag för det finns ingen Karpov eller Kasparov, och datoranalyser rår inte på Ulfs spel. Tyvärr blir alltid sådana jämförelser från olika tider orättvisa för det är genialiteten som ska värderas, det vill säga de koncept som Ulf kom på och som initerade spelare kopierar i dag precis som alla kopierar Morphys odödliga koncept. Elotalet är heller ingen fingervisning på grund av inflationsfaktorn.
Är Ulf den bästa spelaren svenskt schack någonsin haft?
– Ja, han är den starkaste spelaren genom tiderna med Gideon Ståhlberg på en solid andraplats.
Du har ju mött Ulf Andersson flera gånger. Hur skulle du beskriva honom som människa och som spelare?
– Första gången jag kom i kontakt med honom var när SK Rockaden gjorde ett besök hemma hos honom i Arboga. Det jag minns är att jag ville kolla vilka schackböcker han hade men jag hittade inga. Jag såg heller inget schackbräde. Det var då jag förstod att han hade allt i huvudet, och var ett schackgeni.
– Genier har vare sig schackbräden eller böcker. Capablanca hade inte heller någon schackbräda hemma hos sig. Det tog tid innan jag insåg skillnaden mellan vanliga dödliga och gudarna men i dag är det glasklart.
– Ulf Andersson är för mig en av de mest sympatiska spelarna och människorna i schackvärlden. Han bjuder alltid på sig och är alltid på gott humör. Han är en exceptionellt god sportsman vilket det finns många historier som vittnar om. Han är ett gott föredöme för svenskt schack precis som Salming och Stenmark inom sina respektive discipliner.
Boken “Schackets mästare – i huvudet på Ulf Anderson” är skriven av Robert Okpu (biografidelen) och Thomas Engqvist (partianalyser). Boken ges ut av Sportförlaget i Europa som legat bakom flera populära biografier om bland annat Börje Salming och Ingemar Stenmark. Nu sällar sig Ulf Andersson till den skaran av sportprofiler som Sportförlaget i Europa vill uppmärksamma med en bok.
Utgivningsdatum är den 5 juli, och boken kommer att finnas för försäljning från första SM-dagen, både på plats i Eskilstuna och på Sportförlaget i Europas hemsida.
