Äntligen i Istanbul!

Publicerad 28 augusti, 2012 av Axel Smith

För fyra år sedan satte jag upp ett motto hemma på kylskåpet: Mot landslaget. Det var inte min egen idé, men drömmen om att få representera Sverige har funnits länge. När jag i våras insåg att det fanns en chans att jag skulle bli uttagen kunde jag plötsligt inte göra något annat än att vänta på besked. Normalt använder jag sällan mobil, idag har jag inte ens någon, men då kunde jag inte lägga den ifrån mig.

Nu är jag en del av laget, och det känns fantastiskt!

På träningslägret på SANDVIKs konferensanläggning i Svedala fick vi ett par dagar med schackliga förberedelser, men framförallt tid att svetsa samman laget. Jag kunde dessvärre inte vara med på allt, men märker att stämningen är på topp och det inte längre finns några ursäkter för dåliga resultat!

Våra resor hit såg lite olika ut, men innan avresa var allt som vanligt för mig. Jag tänker att jag har gott om tid men upptäcker plötsligt att det bara är tjugo minuter tills tåget går och att jag ännu inte har duschat. En dusch, som sedan kändes ganska bortkastat eftersom jag var tvungen att springa till stationen…

Placering vid förra OS avgör på vilket hotell laget placeras. Sveriges 34:e-plats var tillräckligt bra för att få bo alldeles i närheten av spellokalen, tillsammans med alla guld­favoriterna. Olympiaden spelas på en relativt nybyggd konferenslokal vid en av flyg­platserna, drygt två mil in på den europeiska delen av Istanbul.

För min egen del av jag varit flitig med kombinationerna den senaste månaden och känner mig i bra form. Två väsentliga faktorer är dock svåra att förutse: hur bra man sover och vilket självförtroende man får. Båda dessa påverkar tidsanvändningen, vilket för min del är det kanske allra viktigaste för att spela bra. Så vi får se hur det går.

Något jag upptäckte för ett par år sedan är att jag spelar bättre om jag inte lägger för mycket energi på annat än att spela. Det gick bättre när jag slutade gå igenom partierna efteråt. Misstagen behöver man inte få reda på förrän hemma. Det gick också bättre när jag slutade blogga och de inlägg jag skriver här blir därför ganska ytliga.

I premiärmatchen brukar debutanter få spela, för att inte kastas till vargarna i första partiet. Vi har ingen uttalad målsättning placeringsmässigt, men starten blev den bästa tänkbara med 4-0 mot Estland!