Poängen håvas in tack vare danskarnas givmildhet

Publicerad 26 juli, 2020 av Ingemar Falk

Rapport från Max Wahlund:

Danmark visar sig från sin mest generösa sida. Efter rond 5 har undertecknad fyra poäng, som samtliga kommit av stor gästfrihet och givmildhet från vårt broderfolk. Dagens gåva, o rond 5, var nästan oförskämt generös. Efter katastrofalt öppningsspel hade jag tillbringat hela partiet med att hålla emot och försöka jaga remi, men till slut blev det ändå seger för mig.

Anders Nilsson. Foto: Finn Stuhr

Innan dess hade ett svenskt toppmöte ägt rum i rond fyra. Kvaliteten var kanske inte fullt så hög som i det andra svenska toppmötet några kilometer norrut, Hector-Grandelius – men de åskådare som hittat till livesändningen bjöds ändå på en rejäl åktur.

Här är kommentarer kring några drag i partiet:

5. -f6: Den så kallade Apeldoornvarianten som presenterades i en artikel i New In Chess Yearbook för nåt år sen. Huvudvarianten går 6. Ld3 e5! 7. Dh5+ g6 8. Lxg6+ med väldigt vilda förvecklingar. Martin Lokander kommenterade ett parti där Isak Storme vann med detta ganska nyligen här på schack.se. Anders Nilsson var dock inte sugen på att syna korten utan hittade på något lugnare: 6. Lb5.

7. – e6: jag går fel direkt. Exempelvis Db6 vore ett klart bättre alternativ, nu får vit bekvämt spel.

11. Dxf4: Datorn vill slå på g7 men det känns farligt. Hellre en liten fördel i handen än en dam långt bort i skogen tyckte Anders.

20. – g5: Vit har sakta byggt upp en stor fördel. Nu vinner Lxf5, men det är inte så lätt att se. Istället slänger vit bort hela sin fördel med det lockande 21. Txe6?!

Men det är ändå bara utjämnat enligt Stockfish, trots ett helt torn mer för svart.

24. Sg7+: här har jag min enda chans att faktiskt komma bättre. För det krävs Kf8! Men visst ser det ologiskt ut att gå in i självbindningen? Efter Kd8 tippar ställningen sakta över till vits fördel igen. I slutspelet hade jag kunnat hålla remi med perfekt spel, men Anders gjorde det mesta av situationen och förtjänade vinsten.

I rond fem gjorde Anders slarvsylta av sin danske motståndare och leder välförtjänt på full pott, en hel poäng framför klungan där bland annat undertecknad och stormästaren Carsten Høi ingår. Høi har visat sig från sin fredliga sida och det fungerar inte när helsingborgaren Nilsson trycker gasen i botten. Men med två ronder kvar på söndagen kan allt som bekant hända.

Mellan ronderna finns tid att utforska grannskapet. I en vacker skog intill Køge finns ett mausoleum där den store danske historikern, biskopen och folkbildaren Grundtvig lagts till vila. En av de händelser som präglade Grundtvig på djupet var Lord Nelsons segerrika angrepp på den danska flottan utanför Köpenhamn 1801. Även den andra engelska attacken på kort tid, 1807, ska ha påverkat honom kraftigt och lett till en religiös reaktion.

Vilket osökt för oss över till frågan om förlusters betydelse. I mitt förra inlägg kommenterade jag att den svenska flottan år 1677 tillfogades ett av sina mest svidande nederlag ute i Kögebukten. Igår besökte jag stadsmuseet i Køge. Halva museet tillägnas (med multimedia, gamla artefakter och allt) ett sjöslag mellan danska och svenska flottan här ute i bukten. Men tror ni att det är 1677 års drabbning, som danskarna vann? Nej! Istället handlar det om ett slag år 1710 när det väldiga danska flaggskeppet ”Dannebrog” exploderade och sjönk med man och allt. Vi svenskar som har våra ”Vasa” och ”Kronan” börjar se ett mönster. De slag man vinner är inte mycket att säga om, inget att bygga museer kring. Det krävs spektakulära misslyckanden och katastrofer för att man ska minnas ordentligt…
Även vad gäller sättet att gå under finns en tydlig röd tråd. Vasa var som vi alla vet totalt förbyggd från början. Kronan välte sedan amiralen beslutat att göra en 180-graders vändning med fulla segel. Och Dannebrog passar bra in i gänget – man sköt helt enkelt så kraftfulla salvor att elden från kanonmynningarna antände de egna seglen! Imponerande.

Det var i äldre sjökrigföring som det är i schack: den värsta skadan tillfogar man sig själv. Återstår att se om Henrik Mølvig bygger ett museum åt draget – b4? dit hans barn kan gå och begrunda så småningom (han har flera stycken och de är med i turneringen). Själv avstår jag nog från att resa minnesmärken åt mina klanterier, jag föredrar att göra nya färska tavlor. Två möjligheter finns kvar på söndagen, klockan 10 och 15.