Sveriges schackstjärna Pia Cramling njöt av att vara en del av Wasa SK:s distriktslag som för en dag innehöll lika många kvinnor som män.
Samtidigt höjer hon varningsflagg för damschackets framtid. Riskerar Sverige att bli frånåkt av övriga nordiska länder?
– När jag till exempel går in och tittar på elolistan ser jag att Norge nu har gått förbi oss och har fler kvinnliga schackspelare med elotal, och även fler flickjuniorer med elotal än Sverige, säger hon.
En titt på topp 20-rankingen i Norden för kvinnliga spelare födda på 2000-talet visar att Lavinia Valcu, Anna Cramling och Julia Östensson ligger högt upp. Men samtidigt har både Norge och Danmark fler spelare än Sverige på listan. Och Finland har en stark topp med spelare rankade etta och trea.
Pia Cramling är orolig över Sveriges återväxt i damlandslaget.
Ofelia Thörnqvist, damschackansvarig hos Sveriges Schackförbund, säger att listan är intressant och kan föranleda kontakter med de nordiska grannarna.
– Jag hade kontakt med Danmark och Norge för ett tag sedan, men möttes inte av något stort intresse. Jag skulle absolut kunna göra en ny påstötning. Det är bra om vi nordiska länder lär av varandra.
Pia Cramling lyfter fram att Sveriges Schackförbund gjort mycket för damschacket de senaste åren.
– Sveriges Schackförbund anordnar också Flick-SM. Den är mycket populär, och vinnarna i de olika åldersgrupperna kvalificerar sig till Flick-NM. Men därutöver ser jag ingen satsning för flickorna närmast eliten, säger hon.
UNGDOMS-EM SOM AVGJORDES i augusti 2024 i Prag blev en väckarklocka för henne:
– Bara Andorra var sämre än Sverige när det gäller antalet flickor bland de 47 deltagande nationerna. Medan övriga nordiska länder Island, Finland, Danmark och Norge skickade 7, 8. 9 repektive 11 tjejer hade Sverige – utöver de 10 killarna – bara en enda flicka i truppen, Lavinia Valcu, som var den högst rankade av alla nordiska tjejer.
– Det är fantastiskt och jättekul med Lavinias framgångar men det räcker inte att ha en stark tjej. Vi behöver även ha en bredd.
Pia Cramling har en lösning som hon tror på och länge propagerat för – att ge damerna plats i seriespelet.
– Min önskan är att man har samma regel som i 4NCL, The Four Nations League med England, Wales, Skottland och Irland. I varje match som spelas över åtta bord måste lagen ha minst en kvinna och minst en man. Det är inget fast dambord. Det är ungefär som i Sverige möjligt att taktikplacera lite och inte gå strikt efter rating. Frankrike har sedan 1997 haft regeln om en dam (en fransyska) i sin lagserie, och länder som Spanien har följt efter. Och i Tyskland finns en Dambundesliga med fyrmannalag i flera divisioner. För att fortsätta utveckla damschacket så tror jag mycket på att göra många små saker, och en av många bra saker att göra, är att få in tjejer i lagspelet.
– Att kräva en kvinna i lagen i ligaspel är ett lätt sätt att få fler kvinnor till tävlingsspel. Plötsligt blir tjejerna väldigt eftertraktade och det ger positiv effekt. Det blir fler kvinnor i lagen och ibland fler än den enda som krävs.
– Men tyvärr är motståndet kompakt inom svenskt schack för den här sortens positiv särbehandling, fortsätter hon.
Ofelia Thörnqvist svarar:
– Pia Cramling gör väldigt mycket för damschack och jag gillar Wasa SK:s initiativ, men just i denna fråga håller jag inte med, säger hon och fortsätter:
– Allsvenskan skiljer sig, som jag förstår det, från utländska serier som till exempel 4NCL genom att serien inte använder sig av fasta lag, utan av spelarregistrering där spelare i olika ronder kan spela för olika lag, eller avstå från att spela. Om systemet leder till att klubbar köper in utländska spelare, har jag svårt att förstå poängen.
– Om det är meningen att dambordet ska fyllas av klubbens egna ordinarie spelare, behöver jag inte gå längre än till mig själv för att finna invändningar. Jag är högst rankad dam i min klubb, men brukar normalt spela i vårt andra- eller tredjelag. Det är också där jag vill spela, med motståndare av båda könen kring min egen spelstyrka, och jag har ingen önskan att spela i förstalaget. Tvärtom skulle jag känna en fruktansvärd press på mig att spela alla ronder, för klubbens skull, trots att jag kanske inte själv vill.
FÖR PIA CRAMLING var det ett stort ögonblick när hennes klubb i Stockholm, Wasa SK med hjälp av lagledaren Birger Wenzel plockade ut ett DM-lag som var helt mixat: sju kvinnor och sju män.
– Det var helt fantastiskt. Vi var sju kvinnor i Wasa och fyra i de andra lagen i senaste Lag-DM-omgången. Det var alltså 11 kvinnor bland de totalt 84 spelarna, det utgör 13 procent. Fler än vi någonsin annars ser i Stockholmsserien men likväl blott en liten andel av alla spelarna.
Pia Cramling känner sig aldrig ensam när hon är ute och tävlar. Maken Juan följer med på resorna i Sverige, och det finns alltid någon att prata med bland de schackvänner hon skaffat sig genom åren. Däremot saknar hon fler tjejer.
– I Sverige liksom i övriga nordiska länder finns det färre kvinnliga schackspelare än någon annanstans. Det blir tydligt när man ser hur det ser ut på tävlingar runt om i Sverige. Jag tror men hoppas att jag har fel att det sällan är ens 10 procent flickor/kvinnor i någon mixad tävling utöver skoltävlingar som Schackfyran.
Hon är glad att hennes klubb Wasa SK jobbar aktivt med damschacket.
– Det är så roligt att Wasa har en hel del tjejer, fler än många andra svenska klubbar och att klubben vill göra satsningar på damerna och flickorna. Det finns en tjejträning på tisdagar på Norra Real i Stockholm för unga tjejer som kommer varje gång. En del tillhör Wasa, andra är kvar i sina gamla klubbar. Det viktiga är att skapa nätverk, att tjejerna ser att de inte är ensamma.
– Nyligen deltog också Wasa i Europacupen med ett lag i öppna klassen och även, som enda svenska klubb, med ett lag i damklassen. Det är inspirerande att tillhöra en sån förening.
Texten publicerades i Tidskrift för Schack, nr 4, 2024.
