Historikern Henrik Malm Lindberg har haft speciella dagar i Budapest under lanseringen av hans bok om förre FIDE-presidenten Folke Rogard, svensken som var världsschackets högste chef i hela 21 år mellan 1949 och 1970.
Dels var det ett releaseevent på ett schackinspirerat kafé, dels fick han ta emot FIDE:s 100-årsmedalj för sitt arbete.
Henrik Malm Lindberg sammanfattar sina upplevelser:
– Det var aningen omtumlande främst eftersom det var första gången jag såg boken i fysisk form. Det var lite som att få en baby, man vet ju om det men ändå känns det så stort när det sker.
Hur var releasedagen?
– Det var förberedelser inför eventet här i Budapest med lite logistik som behövde ordnas med event och försäljning, sedan kom kvällen på FEM café där boken presenterades och en paneldiskussion hölls om främst FIDE och Ryssland.
Hur länge har du arbetat med boken?
– Cirka 4 år då jag har haft ambitionen att det skulle bli en bok. Började lite tidigare och då var idén att det skulle bli en kortare artikel. Ja du såg ju hur det gick …
Hur ser du på Folke Rogards roll som FIDE-president under hans tid?
– Han var verkligen schackets store organisatör och spindeln i nätet för världsschacket under en oerhört svår tid. En underskattad del av hans arbete var att lyckas undvika katastrofer såsom att ställa in olympiader och VM-kvalificeringar eller hot om att splittra FIDE.
Tror du att Sverige eller Norden kommer att få en ny FIDE-president i framtiden?
– Nej det är inte sannolikt. Matematiskt är chansen rätt liten att Sverige skulle få en andra eller Norden en tredje president. Schackets tyngdpunkt har förskjutits österut och det är svårt att se en svensk som seglar upp som kandidat. Men man vet i och för sig inte vad framtiden erbjuder. När kriget tog slut 1945 var Rogard rätt okänd i schackvärlden. Tre år senare i Saltsjöbaden 1948 stod det klart att han var Ruebs efterträdare, så saker kan ändras snabbt!
Vad blir ditt nästa schackprojekt?
– Oklart! Jag tvekar mellan två möjligheter och beslutsvåndan är inte över än.
