– Mamma, mamma. Det är krig.
Det var 8-årige Yevhenii som väckte mamma Katerina hemma i Kiev den tidiga morgonen den 24 februari. Två månader senare är båda i Stockholms Schacksalonger.
Yevhenii får lära sig schack och Katerina sitter och pratar med andra ukrainska mammor som tagit med sig sina barn.
Träffarna har blivit en viktig social mötesplats – för både barnen och mödrarna som flytt kriget.
– Schackträffarna på torsdagar har blivit vårt andningshål. Vi mammor kan koppla av lite, och barnen tycker att schack har blivit jättekul, säger Katerina Nazarenko.
Katerina och Yevhenii flydde kriget den 25 februari. Yevheniis pappa Peter är kvar i Kiev. Alla ukrainska män har beordrats att stanna för att försvara landet.
Den sista natten i Kiev före flykten blev kaotisk för familjen.
– Flygsirenerna ljöd, och vi fick fly till skyddsrummet. Yevhenii skrek, oväsendet av sirener och bomber var fruktansvärt, säger Katerina.
Hon har fått hjälp att komma till Stockholm. Här kan hon jobba vidare som konsult åt svenska företag. Hon har varit en länk mellan företagen och Ukraina i sex år. En hel del svenska ord har hon lärt sig med tiden. I intervjun pratar vi båda svenska och engelska.
– Vi hade tänkt stanna här i fyra månader. Men jag vet inte hur länge det blir. Även om det är lugnare i Kiev nu är det fortfarande farligt att återvända.
Katerina har kontakt med maken Peter varje dag via Skype. Hon längtar tillbaka till det normala livet i Kiev.
– Fast tidigare hade inte Yevhenii tid med schack. Det var engelskakurser, judo och annat som lockade. Men nu har han blivit biten av schack. När vi kommer tillbaka ska han få börja i en schackklubb, säger Katerina.
Tycker han om schack?
– Ja, jättemycket och jag märker att han blivit på duktig på att tänka, säger Katerina och får en stolt mammas blick i ögonen.
Den 30 april ska Yevhenii vara med på en turnering i Stockholm – Wasa SK:s JGP. Med schacket har pojken fått en meningsfull tillvaro i Sverige efter flykten från kriget.
– Schacket har betytt jättemycket. Nu har Yevhenii äntligen fått en plats i en svensk skola – men han längtar fortfarande till torsdag varje vecka. För då är det schack!
Det är Saida Trost som tog initativet till schackträningar för ukrainska flyktingbarn. Hon involverade sina barn Edvin och Martin, och fick hjälp av Stockholms Schackförbund med att ordna med lokal.
– Jag är född i Kazahkstan som liksom Ukraina tidigare varit en sovjetstat. Jag kände direkt för ukrainarna och deras situation och jag ville göra någonting för flyktingarna som kom till Sverige. Men jag kan inte lägga upp schackträningarna själv. Edvin och Martin har fått hjälpa mig,
I Stockholms Schacksalonger får familjen Trost hjälp av flera stockholmsspelare som varit med och hjälpt till.
– Det är så fantastiskt roligt att se hur intresserade och glada barnen är, samtidigt som mammorna får chansen att träffas och bearbeta det fasansfulla som hänt i Ukraina. Schacket har varit väldigt enande för alla.
Saida Trost räknar med att fortsätta med torsdagsträffarna under hela våren.
– Drömmen vore att få åka på ett schackläger med familjerna med mat och lek och övernattning i sommar. Jag hoppas att vi skulle kunna få hjälp att hitta någon lokal i Stockholmsområdet, säger Saida.
