Hectors sommarpärlor: “I giganternas skugga”

 [Event "I giganternas skugga"] [Site "?"] [Date "1989.??.??"] [Round "?"] [White "Psakhis, Lev"] [Black "Hector, Jonny"] [Result "1/2-1/2"] [ECO "C54"] [PlyCount "43"] [EventDate "1989.??.??"] [EventType "simul"] [EventRounds "9"] {[%evp 0,43,37,37,10,8,28,8,17,12,12,-9,18,11,35,20,22,-8,-13,-11,-2,0,23,20, 67,18,12,8,20,20,61,62,38,37,121,104,98,91,105,79,152,72,77,47,47,47]} { GMA-Palma de Mallorca rond 3  Några år efter det att Kasparov vunnit världsmästartiteln kom han fram till att världsschackförbundet, Fide, blandade sig lite väl mycket i hans titel. Hans lösning på det var att starta upp GMA, Grand Master Association, kort sagt ett slags fackförbund för stormästarna som skulle ge pondus åt det han sade och turneringar till stormästarna. Först kom en serie Grand Prix turneringar för världseliten, bland annat en i Skellefteå 1989, men dessutom arrangerades det ett par GMA-open turneringar som skulle vara en väg in i nästa elit-cyklus för de som var precis utanför topp 20. Jag spelade själv med i en av dessa i Palma de Mallorca 1989. Det kan liknas vid de turneringar som i nyare tid har spelats i Gibraltar och på Isle of Man. 180 deltagare, de flesta stormästare ( jag var det inte ). Alla GMA-medlemmarna inbjudna på något sätt och detta var åren då sovjetspelarna kunde börja resa aningen friare och de måste ha kommit i ett specialchartrat plan till Mallorca. Det var stora namn som jag aldrig sett för. En surrealistisk upplevelse att gå runt under ronden och se att på bord 17 satt Efim Geller, på bord 24 kanske Smyslov. Någon annanstans i lokalen spelare som hade egna öppningsvarianter som Svechnikov och Polugajevski. Där var också namn som man bara hade sett hemma i schackbiblioteket tidigare, Averbach, Estrin. En stor upplevelse. Två av partierna jag spelade där minns jag bättre än de andra.} 1. e4 e5 {Lev Psakhis, 2 gånger delad vinnare av det sovjetiska mästerskapet. En gång delat med Beljavski, året efter delat med Kasparov. Det fanns knappast någon starkare turnering det gick att vinna på den tiden. Året efter vårt parti så utvandrade han till Israel, spelade flera olympiader för sitt nya hemland och vann också några nationella mästerskap. Senare har han lagt mer energi på att vara sekundant och tränare till elitspelare. Det var en imponerande motståndare} 2. Nf3 Nc6 3. Bc4 Nf6 4. d3 Bc5 {Turneringen spelades högst upp i en byggnad i Palma. 5-6 våningar upp och en skraltig hiss för de modiga. Hissinspektören hade väl varit lite optimistisk när han dragit till med att hissen skulle klara av 800 kilo, eller så var det de gamla stormästarna som underskattat sin vikt, särskilt som det ofta kom ännu en kamrat som ville med precis innan hissdörren gick igen. I alla fall så fastnade hissen halvvägs och passagerarna fick firas upp resten av vägen. Och detta hände dag efter dag, det blev som inringningen på teatern. När larmet från hissen gick igång visste man att det var 10 minuter till rondstart. Så här tio minuter in i partierna brukade hissgänget komma pustande in i lokalen, många kilo och mycket schackhistoria på en gång.} 5. c3 a6 6. O-O Ba7 7. Nbd2 d6 8. Bb3 O-O 9. Re1 Ng4 {En rolig variant. Svart spelar några udda drag för att kunna få in f5, öppna upp spelet och försöka göra löparen på a7 till matchvinnare.} 10. Re2 Kh8 11. h3 Nh6 {I nya partier spelar svart fräckt 11…f5 utan att bekymra sig om sin häst.} 12. Nf1 f5 13. d4 fxe4 14. Rxe4 d5 {14…Lf5 är lite enklare, men d5 fungerar bra. En del av de sovjetiska stormästarna vid den här tiden hade mer bekymmer med spelare som satsade vilt än med de som spelade skolat. De förstod att dragen inte var bra, men det fick dem ändå att känna sig obekväma.} 15. Bg5 dxe4 {Det var så klart uppföljningen på mitt förra drag, men ett tufft beslut vid brädet mot en så stark motståndare. Detta var pre-Fritz eran när man aldrig hade +0,7 bonde eller något liknande. På den här tiden kallades allt som låg i spannet + 1,5 till -1,5 för oklart spel, ännu tidigare i schacklitteraturen hade det nog hetat: med intressanta förvecklingar.} 16. Bxd8 Rxd8 {Datorn säger 16…exf3 med nästan spelbar ställning, men som sagt så hade datorerna ännu inte tagit över 1989.} 17. Ng5 exd4 18. cxd4 Rxd4 19. Qe2 Bf5 20. Ng3 Bg6 {Jag har aldrig varit glad för remier i oavslutade ställningar, men det händer ibland att mitt mod vid brädet är förbrukat av tidigare beslut under partiet och jag tänker att om man bara kunde få en halva vore det fint. Därför bjöd jag fegt remi här. Ställningen är mycket obalanserad och det är svårt att förstå vad som kommer att hända. Vit står på vinst men det vet man inte när man sitter vid brädet, inte jag och heller inte Psakhis. Han funderar, överväger det. 5 minuter, 10 minuter. Plötsligt blir han störd av en nyfiken åskådare som kommer så tätt på att han kastar sin skugga över brädet. Psakhis vrider upp huvudet och ser… Kasparov! Snabbt vänder han tillbaks blicken och ur skägget bullrar han högt: Noo, I want to play on, samtidigt som han smaskar in sitt nästa drag.} 21. Kh1 {Ok, så vet jag i alla fall vad som gäller tänker jag.} Re8 22. Rf1 {Min motståndare kikar sig runt i spellokalen, Kasparov har försvunnit, han lutar sig fram och viskar : Now draw is ok.} 1/2-1/2