Än en gång förlorade vi mot ett högre rankat lag. Vi har inte lyckats ta oss ur den s.k. Schweizer-hissen där man vinner mot de lägre rankade för att sedan åka på stryk mot ett högre rankat lag. Den här gången var det England som blev för svåra, men vi var inte helt utan chanser i den här matchen.
Det började illa för Nils. I vad som tycktes vara en okej Spansk ställning överraskade Adams med det snygga 19.Lh6 och därefter blev det ett långt lidande för Nils.
Evgenij bjöd upp till kamp mot Jones i kungsindiskt. Ställningen blev komplicerad och tyvärr orienterade sig engelsmannen bättre i varianterna. Evgenij förbrukade dessutom lite för mycket tid vilket gjorde det hela än besvärligare.
Dagens höjdpunkt var Tigers vinst som svart mot Short. Tiger spelade friskt med bondeoffer för positionell kompensation, men Short borde absolut ha kunnat försvara sig bättre än han gjorde. Han blev nog lite nonchalant eftersom Tiger hade så dålig tid men den avslutande mattkombinationen behövde Tiger inte många sekunder för att se.
Partiet mellan Hans och Howell blev precis den tidsnödsduell som jag hade väntat mig. Hans offrade pjäs för väldigt tveksam kompensation men i tidsnöden hände det saker. Engelsmannen tappade helt greppet och Hans stod på total vinst, men då gjorde han ett grovt misstag som lät engelsmannen byta ner till ett slutspel som var helt hopplöst för Hans. Detta var absolut en av de värsta (häftigaste?) tidsnöderna jag tvingats följa under mina år som kapten. Inte bra för blodtrycket!
