Alla vet att schack går ut på att sätta motståndarens kung matt. Men det finns många andra sätt att förlora sitt parti och det utan att spela. I årets olympiad får man inte ens komma in i lokalen utan ett så kallat ”green-card”, ett grönt kort som lagkaptenerna delar ut till de som spelar innan varje rond. Har man inte det med sig och lagkaptenen inte syns till är man illa ute. Prick kl. 15 när ronden startar måste man sitta vid rätt bräde, om inte förlorar man direkt.
Att ta sig in i spellokalen är lika komplicerat som när man ska in till gaten på en flygplats. Väskorna röntgas och mobiltelefoner och datorer tas omedelbart omhand av vakterna. Allt för att undvika fusk under partierna, till exempel med en insmugglad minidator.
Efter en tuff match mot Kina blev vi lottade mot Panama. De ställer upp med fyra spelare utan reserv så förberedelserna kunde sätta igång redan kvällen innan när lottningen kommit. Redan efter ett par timmars spel såg det lovande. På första bordet spelade Inna Kungsindiskt och fick igång ett angrepp, Angelina på fjärde bord lurade av sin motståndare ett torn. Själv stod jag länge bättre och fick igång spelet efter att min motståndare tagit initiativ till att byta damerna. Den som hade det tuffast var Emilia som hamnade i en farlig ställning där motståndaren offrade tornet mot Emilias löpare med kompensation i form av angrepp men Emilia försvarade sig bra och lyckades vinna först av alla.
Plötsligt under partiet hördes plötsligt snarkningar. Jag tittade förvånat upp på motståndarna från Panama och undrade vem som snarkade. Våra motståndare började skratta och min motståndare reste sig upp och ruskade om deras lagkapten som somnat på sin stol. Vår egen lagkapten höll sig vaken och slutresultatet blev 4-0 till Sverige.
