Min första schackbok var gul, hade hård pärm och var alldeles fantastisk. För första gången såg jag springarpromoveringar, omöjliga pjäsoffer och – tyckte jag då – djupa strategiska drag. Det var kanske ändå inte den allra bästa idén att ha med den till skolan i tredje klass.
Sedan dess läser jag och rekommenderar gärna bra böcker, men recenserar ogärna. Det ges nämligen också ut många som känns halvfärdiga och att klaga känns småaktigt nu när jag skriver själv. Det är ju knappast så att mina böcker är prickfria – jag vågar i varje fall inte läsa dem själv…
När jag fick välja mellan en handfull böcker att recensera var det dock svårt att motstå frestelsen. Valde jag den mest intressanta skulle det inte behövas några klagomål. Titeln Winning Ugly in Chess kändes genialisk och förklarar precis vad boken handlar om, liksom undertiteln Playing Badly is no Excuse for Losing.
Att det ger fler poäng att vinna fult (oförtjänt) än att förlora vackert går inte att säga emot. Men hur ser man till att ha tur? Hur lägger man fällor som fungerar i förlorade ställningar? Och hur undviker man motståndarens?
Det första partiet i boken är en kungsgambit mellan Max Lange och Adolf Anderssen. Efter nio drag listas tre faktorer som kompenserar för vits offrade bonde: öppna linjer, kontroll över centrum och utvecklingsförsprång. Konklusionen: full kompensation och praktiska chanser. Men så gör vit ett (1) tveksamt drag som så vitt jag kan se tappar ett halvt tempo. Bedömningen vänder 360 grader: «White doesn’t have anything for his missing pawn.» Hur gick det till? Mellan drag 12 och 23 får spelarnas drag nio frågetecken (? eller ?!) – någon slutsats om vad man ska lära sig ges däremot inte. Flera av kommentarerna är av typen:
«could have achieved a winning position»
«better chances with»
«stands at least equal after»
«Black is okay again»
«Black stands no worse»
«White has a strategically won game»
Det förklaras aldrig vad det är som gör vits ställning strategiskt vunnen, eller varför ett drag är bättre än ett annat. Kommentarerna är informatorsymboler översatt till text.
Jag läste inte länge, så det blir ingen recension av boken med den geniala titeln.
