Schackkonferens på Kulturhuset i Stockholm den 14 december blir den stora finalen för Stockholms Schackförbunds projekt ”Vi spelar ihop” som stöttats av Allmänna arvsfonden.
I tre år har projektet pågått, och Stockholms Schackförbund har samlat på sig många goda erfarenheter – framför allt möten med nya schackintresserade.
– Inom ramen för projektet har vi nått över 20 000 personer där inga eller väldigt få har varit eller var medlem i någon schackklubb eller i vår organisation, säger Karl Dingertz, ordförande i Stockholms Schackförbund.
Med projektet har Karl Dingertz fått uppleva vilket stort intresse det finns för schack i Sverige idag.
Så du ser inte denna finalkonferens som slutpunkt för arbetet med ”Vi spelar ihop”?
– Absolut inte! Stockholms Schackförbunds styrelse har som intention och inriktning att vi inte bara ska förvalta, utan även utveckla och sprida modellen. Just nu i projektet där vi fått stöd och medel från Arvsfonden löper ut 31 december, men vi har vår projektledare Jesper Hall fortsatt anställd i förbundet och ett av hans uppdrag är att driva projektets resultat- och modell vidare i förbundets organisation., säger Karl Dingertz och fortsätter:
– Vi har flera idéer för hur projektets intentioner och möjligheter både kan säkerställas och utvecklas. Ett exempel är att vår samarbetspartner Kulturhuset och Stadsteatern gärna ser ett fortsatt samarbete som är ömsesidigt. Flera av de äldregrupper- och organisationer vi mött i projektet vill också fortsätta.
Håkan Jalling, Sveriges Schackförbunds ordförande, är inne på att projektet ”Vi spelar ihop” kan spridas runt om i Schacksverige:
– Detta är ett mycket intressant projekt som schackdistriktet i Stockholm drivit, och motsvarande projekt skulle kunna skalas upp för flera andra distrikt att driva nationellt. Detta är dessutom helt i linje med vad Allmänna Arvsfonden vill, dels att projekten ska fortleva, dels att de skalas upp och kan både inspirera och drivas av andra distrikt nationellt, säger Håkan Jalling.
Vilka råd kan då Stockholmsordförande Karl Dingertz ge till andra schackdistrikt, klubbar och äldreorganisationer som vill testa på detta med projektet ”VI spelar ihop”?
– Det första är att komma den 14 december när vi har vår slutkonferens på Kulturhuset. Då får man både på bredd och i djup insyn i projektets genomförande och resultat. Man ska också gå in på projektets hemsida Vi spelar ihop – schack för alla för att få ökad förståelse i den del som handlar om schack som brygga över generationsgränserna. Vi har också i projektet många erfarenheter utanför Stockholm som vi gärna vill berätta mer om, till exempel hur projektet kunde bli så uppskattat under Johannes Haddads ledning i Vindelns kommun i norra Sverige. Under nästa år publicerar vi en slutrapport som kommer att finnas tillgänglig och delas till hela Schacksverige.
Vilka har varit de största positiva effekterna med projektet?
– Kanske det viktigaste och roligaste är att vi kan se hur fantastiskt schack kan fungera som brygga mellan människor, vare sig det gäller mellan generationer, mellan människor med och utan funktionsvariationer, mellan nyanlända och svenskar, mellan tjejer och killar, mellan socioekonomiskt starka och mer utsatta områden. I projektet har vi arbetat med alla dessa grupper och vi har verkligen kunnat se hur schack kan skapa dessa nya möten, säger Karl Dingertz som också vill påminna om en viktig lärdom som ”Vi spelar ihop” gett:
– Projektet har visat på vikten av att fokusera på mötet, gemenskapen, samarbetet och leken – på lika villkor för alla och på allas egen nivå. Schack behöver inte uteslutande vara en tävling eller sport, utan är bland annat även ett pedagogiskt verktyg i mötet mellan människor. En stor utmaning har varit hur vi som ett regionellt schackförbund kan ta tillvara på det stora intresset och erbjuda verksamhet för alla och till stora delar nya nyfikna personer och grupper.
Slutligen, hur har samarbetet varit med Allmänna Arvsfonden?
– Väldigt fint! Arvsfonden har hela tiden funnits som bollplank och inspiratör, men har också varit tydlig med kravställning och ett tydligt mål – att projektet ska bli framgångsrikt, att intentionerna och arbetsmodellen ska ha möjligheterna att leva vidare, avslutar Karl Dingertz.