Ari Ziegler driver vad som numera är Sveriges enda bokhandel, enbart för schackböcker.
Ari är passionerad kring schack och schackböcker och har inga problem med att tipsa om ett par relevanta och aktuella titlar under Schack-SM i Uppsala, dit han forslat större delen av sin butik.
Men samtidigt så påminner han om vikten med att välja schackböcker på rätt nivå – kan man inte ta till sig kunskaperna i en bok, så fyller den boken ingen funktion!
Göteborgaren Ari Ziegler säljer inte bara schackböcker. Han konsumerar även mycket av litteraturen själv. När han var yngre ägnade han nästan varje vaken minut åt schacket, i alla fall från 15 års ålder. Och han plöjde igenom de bästa böckerna, bland annat med målsättningen att utbilda sig själv till stormästare.
Ari kom lite drygt halvvägs, han blev internationell mästare.
Från 1997 så har han försörjt sig på att sälja schackböcker, något som han hade börjat med i liten skala nästan tio år tidigare.
Konkurrensen på marknaden har sett lite olika ut genom åren, men numera är Ari ensam i landet om att vara bokhandlare specialiserad på schackböcker, via sin schackshop “Schackbutiken”. Å andra sidan så är det tuffa tider för printmedia, rent generellt. Nischen är en utmaning, trots Aris monopolsituation.
-Vi tappar lite försäljning varje år. De som vill lära sig schack idag, köper videokurser på nätet, “Chessable” och sådant. Det är en oundviklig process.
Ari har tvingats att anpassa sitt utbud av produkter sig till dagens verklighet, för att kunna driva verksamheten vidare.
-Förr så sålde jag schackböcker till schackspelare. Nu är 70 procent av omsättningen försäljning av schackspel. Till allmänheten. Det kan vem som helst göra, egentligen. Att sälja trävaror, jag har blivit en trävaruhandlare nästan, haha. Vi har det största utbudet av schackbräden och pjäser av alla butiker. Så de som anstränger sig lite när de söker på nätet, hamnar till slut på vår sida och köper av oss.
Men det är schacklitteratur som Ari brinner mest för.
Och under Schack-SM i Uppsala, där han är på plats vid kassaapparaten tillsammans med den ibland schackspelande frun Nina Nathalie Ziegler, berättar han gärna om de pärlor som finns tillgängliga just nu. Bland det stora utbudet, på försälningsborden i Fyrishov Arena.
Det finns många böcker som han tycker är bra, av olika anledningar.
Men just nu så finns det två böcker som Ari tycker sticker ut lite extra. Den ena är “Chess imbalances” av Mauricio Flores Rios, med undertiteln ”A grandmaster guide”. Och den andra “A matter of endgame technique” av den kända dansk-skotska tränaren Jacob Aagaard.
Ari tycker att de böckerna är speciella, bland en flod av titlar där kvalitén skiftar.
-Jag gillar båda de böckerna. De är otroligt seriösa. Motsatsen till dagens tidsanda, säger han lite syrligt.
Båda nämnda böckerna lämpar sig för klubbspelare som redan har kommit en bit på vägen.
-”A matter of endgame technique” är så otroligt rolig. Det är ingen teoribok. Det är bara en samling intressanta slutspel från partier på hög nivå, ner till exempel bland ifrån spelare rankade 2300-2400.
Det typiska upplägget i boken är att Aagaard, som är både stormästare och schacktränare på hög nivå, visar en ställning där det finns en mycket svår väg att uppnå målet. Och så bollar han frågan vidare till läsaren… kan ni hitta vägen till målet?
Den genomsnittlige läsaren klarar nog inte detta så ofta, men det förtar inte från bokens attraktionskraft.
-Alla de här ställningarna har flera intrikata poänger, vilket gör att för en schackälskare så blir det en aha-upplevelse eller en liten synaps-explosion, när man går igenom lösningen och ser alla subtila detaljer. Den är väldigt rolig. Och jag tror att genom att leka med den boken så blir man en bättre spelare på andra sidan. Nästan helt utan ansträngning, om jag ska överdriva lite.
Ziegler säger att det är viktigt att böcker inte känns “tungrodda”.
-Och man behöver inte tvinga sig in i den här boken. Bara bläddra lite, ta fram en ställning och fundera lite på den. Den är fantastisk på det sättet.
En annan bok som Ari Ziegler har tagit till sig nyligen är “Chess imbalances” av den chilenske stormästaren Mauricio Flores Rios.
-Jag gillar kvalitén på analyserna. Han har till exempel två slutspel med världsettan Magnus Carlsen, där han redan från mittspelet har en minimalt bättre springare mot löpare. Det är ett tema som jag själv lär ut, när jag lär ut positionsspel, att försöka förstå när en sprinagre är bättre än en löpare. För rent matematiskt är löparen lite bättre. Men under vissa omständigheter, så är en springare bättre än en löpare. I dessa exempel är Magnus springare minimalt bättre, men det ger honom också pyttelite möjligheter att pressa sin motståndare, som han utnyttjar.
Pedagogiken i den här boken imponerar, menar Ziegler, som själv är aktiv som tränare sedan väldigt många år tillbaka.
-När jag läser den här boken så förstår jag att han har gått igenom de här ställningarna med sina egna elever. Som ställer frågan, varför gör han inte det eller det? Och svaren finns i den här boken. Den första gången som en författare skriver om sådana här partier, så kanske man kan få ihop sex sidor om man lägger manken till. Men han får ihop tio, tolv, fjorton sidor. Och man förstår att det har varit en lång process med många elever, för att få ihop den här pedagogiken. Jag är imponerad när författare är passionerade och lägger ner sin själ. Slutprodukten är magiskt bra, här finns mycket som jag kan visa mina bättre elever.
Ari säger att det alltid är bra att hitta “rätt” böcker, men för det så krävs det att man har koll på vilka böcker som är “fel” för en själv.
-Den finns en stormästare och författare som heter Karsten Müller, till exempel. Som är världsledande på slutspel. Han är besatt av slutspel, han tittar på allt som har med slutspel att göra. När han skriver en bok, så kan han inte hålla den på en balanserad nivå. Han spårar ur direkt och snöar in sig på väldigt svåra saker. Har man under 2100 i rating, så går det inte att läsa hans böcker. De är så krävande. En normalt entusiastisk schackspelare, en bra klubbspelare som ligger mellan 1800-2100 i rating, som bestämmer sig för att läsa hans bok “Understanding rook endings” kommer max till sidan 40. Sen går det inte längre.
Rätt bok för “Lasse eller Lisa” kan alltså vara helt fel bok för “Kalle eller Kristina”.
Och vill du ha hjälp med att navigera i den bokflod av schacktitlar som finns, långt över 100 000 totalt sett, så finns det en man som alltid är beredd att hjälpa dig.
Han heter Ari. Och han finns alltid på plats i samband med tävlingar som Schack-SM.
