2000 skrev Matthew Sadler en bok om damgambit som utsågs till Book of the Year av det brittiska schackförbundet. Han var då rankad kring 50:e plats i världen, men la pjäserna på hyllan för att satsa på en karriär inom IT-branschen.
Ett decennium senare gjorde han comeback – med fantastiska resultat. Hur kunde han ha konserverat spelstyrkan så väl? Det är utgångspunkten i Chess for Life (Gambit Books), skriven tillsammans med WIM Natasha Regan. Hur ska äldre eller inaktiva spelare förändra sin spelstil och inställning för att inte tappa mer än nödvändigt?
Boken handlar emellertid inte om Sadler själv utan är uppbyggd kring intervjuer med ett tiotal modellspelare och diskussioner om vad man kan lära av dessa. Modellen i det allra första kapitlet är Pia Cramling, som beskrivs som Cool and Consistent.
Förväntningarna var alltså höga, speciellt med tanke på att Sadler skapat sig en uppfattning om vad som fungarar genom att i decennier recensera böcker för New in Chess.
Dessvärre är idén bättre än genomförandet. Kapitlen innehåller mycket statistik som kanske hade tillfört något i ett begränsat urval, men som nu svämmar över. Vi får veta att Cramling tagit 15½/19 med 5.Lg5 mot Kungsindiskt, 12/15 med 6.Sh4 mot Slaviskt och 14/20 med 4.Dc2. Hon har spelat 1.e4 82 gånger, 1.d4 1065 gånger, 1.Sf3 108 gånger och 1.c4 29 gånger. Lägg till prestationsranking, antal vinst- och remiprocent i olika tvåårscykler och det är redan uttröttande.
De schackliga exempel som bryter av kommenteras ytligt, kanske en enda kommentar i hela partiet. Det är som om författaren gjort minnesanteckningar, men inte brytt sig om att förklara för läsarna.
Inget ljus ska naturligtvis falla över rollmodellerna, och intervjuerna är småputtriga. Vi får lära om Pia Cramlings genomtänka byte till 1.d4 inför kandidatturneringen 1986 – med Juan Bellóns hjälp, och hur hon lyckats behålla motivationen och glädjen under så lång tid.
I always played a lot because I loved to play so much. I think though that I maybe should have cut down a little earlier. I know now that if I don’t have energy, then my results do drop. It used to be so natural to go from one tournament to another.
Pia säger också att hon överväger att spela fler veteranturneringar, men inte i en separat damklass.
Så vad drar boken för slutsatser? Behåll motivationen. Spela många partier. Titta på partier med toppspelare. Välj en långsiktig öppningsrepertoar. Behåll din stil och självförtroende – motståndarna gör också fel. Lite av varje och inget nytt, men till sist kommer ett konkret tips från Sadlers comeback: Han spelar långa partier mot mobildatorn. På tågresan till jobbet gör han ett par drag och sedan fortsätter han på kvällen. ”I’ll have the board set up while I’m having dinner and I’ll just think about it a bit more.” Varje parti tar 2-3 veckor.
Slutsatsen är alltså enkel: den som vill göra en succéartad comeback ska ägna sig åt på all ledig tid.
