Största framgång i min schackkarriär:
– Det är nog segern i Svenska mästerskapet 2016.
Du spelade Sigeman 2014. Vad minns du mest från den turneringen?
– Det var häftigt att få chansen och det är en gemytlig turnering. Nivån på mitt spel däremot var tyvärr lite för låg den gången.
Mycket positivt hände med din schackkarriär 2016. Tredje plats i Rilton Cup redan i januari, sedan svensk mästare och därefter nordisk mästare.
Hur vill du förklara din förvandling?
– Kanske var det hög tid att höja sig lite efter att åtminstone rankingmässigt stått stilla i några år. Det var inte någon dramatisk skillnad mot tidigare men några bitar föll på plats i spelet.
Du har tagit stora kliv mot 2600-barriären.Vad saknas, tror du, för att spränga den gränsen?
– Säkert en del schackliga kunskaper men också mer mental stabilitet för att minimera tappen i de dåliga turneringarna.
Du och Nils Grandelius blir de svenska hoppen i Sigeman. Hur bra är du och Nils som vänner och landslagskollegor? Och vem brukar vinna när ni möts?– Vi är bra vänner även om vi inte ses så ofta. Statistiken väger i Nils favör men det är också en del remier, bland annat de tre senaste åren i SM.
Vi är många som följt din envetna marsch mot världstoppen. Har du någon tränare?
– Nej, det har jag inte.
Har du själv några bra träningstips att förmedla?
– Att titta på schackvideor är ett bekvämt sätt att lära sig.
I Sigemanturneringen, vad blir ditt mål där?
– Först och främst att spela bra schack så får vi se hur långt det räcker.
Om ditt schackår 2017 skulle sammanfattas på en löpsedel i december. Vad skulle du vilja vad som stod på den?
– Om det står något positivt är det okej.