År 2010 blev jag anställd av Sveriges Schackförbund för att utveckla schack som pedagogiskt verktyg. För att ge projektet trovärdighet sökte jag efter forskare inom skolvärlden som kunde vara med i en referensgrupp som skulle coacha och validera de olika satsningarna. Den person som stod högst på önskelistan att få med var Lars Holmstrand, eftersom han både var en stark schackspelare och professor i pedagogik. Redan vid vårt första möte påbörjades ett samtal som sökte sig fram mellan ämnen som svensk skola, bildningsideal, didaktik och schackspelets möjligheter. Det förblev ett kontinuerligt och levande samtal tills det tystnade den 4 oktober när Lars somnade in i sviterna av den cancer han kämpat med det sista året.
Lars fastnade för schack i tonåren och utvecklades efterhand till en stark spelare strax under svenska eliten. Inte minst i lagschacksammanhang var han en uppskattad spelare i de klubbar han representerade: Solna SS och Växjö SK. Höjdpunkten var de dubbla SM-gulden med Solna SS 1975 och 1979. Dessutom har Lars varit ledamot i Sveriges Schackförbunds styrelse.
En orsak till Lars stora engagemang för, och avgörande bidrag till, Schack i skolan var att här kunde hans två stora intressen, schack och pedagogik, mötas i en form som ideologiskt låg honom nära. Tillsammans med sin hustru Gunilla Härnsten företräder han det förhållningssätt som utmärker arbetet i forskningscirklar där olika erfarenheter och kunskapsformer kan mötas och bidra till nya kunskaper och insikter.
Det var också detta perspektiv han ständigt tillförde när han såg hur schack bidrog till barnens och pedagogernas utveckling, när han kommenterade projekt, gav feedback på instruktionsmaterial, när han höll kurser i schackinstruktion på universitet, eller när han höll föredrag för Europas schackförbund om schackspelets position i Europas framtida skolsystem.
Lars är djupt saknad som schackspelare, pedagog, människa och vän.
Jesper Hall
