Rapport från Max Wahlund:
Är man schackjunkie så är man. Uppsalaturneringen i juni var för mig vad en cigarett var för Oscar Wilde: ”the most exquisite pleasure—satisfying, and leaves you wanting more.”
Därför har den senaste månaden ägnats åt ett noggrant finkammande av olika europeiska schacksajter. Det är förstås coronan som ställer till det. Jag trodde att jag hade mitt på det torra när Jan Lundin tipsade mig om en turnering i Belgrad. Tyvärr sköt viruskurvan plötsligt brant i höjden och ett antal demonstranter gick till våldsamt angrepp mot parlamentet. Det blev en alltför vild Belgradgambit för turneringsarrangörerna som valde att ställa in.
Nästa förhoppning var Litauen. Med färja över natten från Karlshamn lät det riktigt mysigt. Mindre mysigt dock att coronareglerna krävde 14 dagars total isolering för landstigande svenskar. Jag vill spela schack, men inte sååå gärna…
Ytterligare en möjlighet var en turnering på ett gammalt slott i forna Östtyskland. Där tar man enligt inbjudan verkligen smittskyddet på allvar och insisterar på två meters avstånd hela tiden. Det innebär att varje spelare har ett eget bräde och alltså utför även motståndarnas drag. Kräver god syn så man inte drar fel, och hur gör man med klockan – har man varsin där också? Kan bli smått förvirrat i tidsnöden.
Hur det är med det får jag dock inte reda på för av just dessa smittskyddsskäl är antalet spelare begränsat till 30 och jag hann inte anmäla mig i tid.
Med Serbien, Litauen, Tyskland borta fanns bara en möjlighet kvar: Danmark. Inte Copenhagen Chess Challenge, man kan ju inte spela varje stormästarturnering… utan en öppen turnering i Køge, strax söder om huvudstaden. Men inte heller detta var okomplicerat. Danskarna har (säkert inte utan en viss tillfredsställelse) delat in Sverige efter län, där vissa är ”öppna” och andra ”i karantän”. Från de öppna länen är det tillåtet att åka in i Danmark men inte från de i karantän. Gränsen för när ett län blir öppet är när det kommer under värdet 20 för antal nya coronafall per 100000 invånare per vecka. Allt räknas ut över en tvåveckorsperiod med viss förskjutning.
Kurvorna har gått åt rätt håll i Sverige ett tag så det var med stor nyfikenhet jag följde utvecklingen för Östergötlands del. Det var ett race mot klockan. Skulle vi hinna ner under 20? Och om inte, skulle jag bara ge upp sådär utan vidare?
Förra torsdagen presenterade så Danmark sin senaste klassificering. Östergötland spurtade starkt och landade på… 21,1. Det är som att sätta bort ett torn i öppningen, spela som ett geni och sen förlora ett bondeslutspel med lika material på ett enda tempo… Retligt! Inget schack för mig alltså?
Ni har kanske anat hur det gått. Just nu sitter jag på ett utomhuskafé på torget i Køge omgiven av glada danskar/or i alla åldrar. Hur gick det till? Med tanke på uppståndelsen sedan jag på Lars Grahns blogg berättade om mitt (icke-)spel i sista ronden i Kvibergspelen i fjol så ska jag inte gå in på detaljer denna gång. Jag kan bara säga att med lite juridisk kreativitet kan man ofta hantera stelbenta regler utan att behöva bryta dem. (Östergötland ligger för övrigt under 20 nu, även om den danska bedömningen släpar efter). Gränspolisen ansåg hur som helst att jag borde få komma in, och den bedömning som duger åt en dansk gränspolis duger åt mig, det vill jag understryka. Åtminstone om den gynnar mig.
På plats här i Køge finns även två andra svenskar, som inte behöver dribbla vid gränsen utan kan rikta in alla sina krafter på brädet. Staffan Thomasson manglade ner sin motståndare på nolltid i första ronden och Anders Nilsson gav inte heller motspelaren någon egentlig chans. Själv spelade jag ganska illa men fick dagens andra danska present när motståndare plötsligt bugade sig (istället för att sträcka fram handen, vilket är avskaffat pga coronan) eftersom han inbillade sig att han skulle bli matt.
Vi sitter ganska vitt isär i en gymnastiksal och vid ingången står behållare med handsprit som alla ska använda när de kommer in. Ingen vet ju exakt vad som hjälper och inte, men detta borde rimligen funka ganska bra.
Topprankad i turneringen är GM Carsten Høi. Men vår svenske Anders Nilsson är tvåa och kommer nog ge honom en ordentlig match.
Køge var för övrigt bas för Karl X Gustav under hans segerrika fälttåg 1658. Dock även under hans klart mindre segerrika fälttåg året efter. Och i vattnet precis här utanför stan led den svenska flottan 1677 ett av sina värsta nederlag någonsin (men dit ska vi väl inte ut och plaska ändå). Så här i Køge kan det gå lite hur som helst för svenskarna, av historien att döma. Vi får som vanligt se hur det går. Och det är ju det roliga med schack – allt kan hända.
Turneringen pågår till söndag och kan följas här (även livepartier): http://turnering.skak.dk/TournamentActive/Details?tourid=26477&curtab=tour-table
