jan 302019
 

Stilstudie av Vladimir Kramnik. Foto: Wikimedia

IM Martin Lokander skriver om Vladimir Kramnik:
Jag har endast sett Vladimir Kramnik i verkligheten vid ett enda tillfälle i mitt liv. Det var under en vänskapsmatch 2016 mellan Sverige och Norge i Stavanger som gick parallellt med Norway Chess. En turnering där Kramnik var i ledning inför de två sista ronderna innan en viss Magnus Carlsen förstörde nöjet för honom. Trots det betyder hans bidrag till det moderna schacket så pass mycket att en text är på sin plats.

Mitt tidigaste minne av Kramnik är märkligt nog inte ens Kramnik överhuvudtaget. Under sommaren 2006 fick jag PC-spelet Chessmaster 10th Edition på min 10:e födelsedag. Ett spel som för de flesta är okänt, men som fungerade som en ingång i schacket för mig. Under hela sommaren spelade jag blixtpartier mot datorns alla fiktiva spelare med olika namn och ratingtal. Den sämsta spelaren ”Cassie” med ett ratingtal på 23 var ingen större utmaning, men de starkaste fiktiva spelarna med ett ratingtal på 2700 och namn som ”Petrosian”, ”Karpov” och ”Kramnik” var uppenbarligen nämnda efter legendariska spelare, och förstås hade jag ingen chans mot någon av dem. I september samma år sökte jag mig till en schackklubb för första gången, Bro Schackklubb, precis 5 veckor innan Kramnik kröntes till världsmästare efter den kontroversiella VM-matchen mot Topalov i Elista.

Mitt nästa minne av Kramnik är från oktober 2008. Varje fredag kväll spenderade jag på Stockholms Schacksalonger med min klubbkamrat Theodor Kenneskog, och denna fredag var det kommentering av Luis Couso från 3e partiet i VM-matchen mellan Anand och Kramnik. Av det lilla jag såg blev jag ärligt talat mest imponerad av Anands glänsande spel med de svarta pjäserna och det skulle dröja innan Kramnik blev en personlig favorit. Jag var förstås väl medveten om att Kramnik var mannen som slog Kasparov, men 2000 kändes trots allt väldigt avlägset för en 12-åring år 2008.

Faktum är att det dröjde tills att jag spelade mer moget och jag upptäckt en förtjusning med öppningsanalyser som jag verkligen började uppskatta Kramniks spel. För mig var han inte längre den torra ryssen som försökte hålla remi i Berlinmuren och Ryskt. Efter den fantastiska Kandidatturneringen 2013 blev jag ett ännu större Kramnik-fan. Efter 7 raka remier på de första 7 ronderna tycktes Kramnik gå mot en mittenplacering, men efter 4 vinster på de kommande 5 partierna såg det ett tag ut som att Kramnik skulle snuva Carlsen på vinsten. Hade Kramnik ej förlorat mot Ivanchuk i sista ronden hade Carlsen inte blivit världsmästare och schackvärlden hade förmodligen inte sett likadan ut.

Kramnik har en fantastisk förmåga att komma med nya och viktiga idéer i öppningen och en positionell förståelse så ren att det svåra ser enkelt ut. Han har under långa tider av sin karriär ansetts vara världens farligaste vitspelare, och personligen var jag förtjust i hans eviga kamp att försöka vederlägga Kungsindiskt. Särskilt imponerande är det med tanke på att Kramnik kommer från en generation som inte är uppväxt med datorer såsom majoriteten av världseliten är idag. Att kunna konkurrera och dominera fantastiska spelare hälften så gamla och uppfödda med Chessbase är något som imponerar på mig väldigt mycket. Det var inte ens ett år sedan han var rankad 3:a i världen med ett ELO-tal över den magiska 2800-gränsen, och det vid en ålder av 42 år. Mig veterligen är det endast Anand som hållit den regelbundna klassen i modern tid.

Min åsikt är att Kramnik på egen hand påverkat modern spelöppningsteori mer än någon annan lyckats med i världseliten idag. Det är en sorg att aldrig igen kunna kopiera hans senaste vit-öppningar och det är synd att jag inte varit med länge nog för att kunna uppleva hela Kramniks storhetstid.

Nedan följer ett av hans senaste mästerverk, där han visar både fantastisk kreativitet i öppning samt angreppsförmåga mot en av de starkaste stormästarna i världen och i en av de mest seriösa turneringarna i världen.